Man ska inte överdriva i onödan. Överdrifter ska sparas till regniga dagar och då spridas ut varsamt. Hur går det annars med trovärdigheten? Men. Jag mår fruktansvärt dåligt av att lägga upp de här bilderna. Och som lök på laxen har jag hittat dem på internet där vem som helst kan njuta dem när som helst och hur som helst. Inte hur som helst. Ingen kommer plocka fram de här bilderna och ta på sig själv. Mer: sätta upp på garderoben som ett hot. Skärp över kofta. Så att alla mår dåligt, alla ska med. Jag vill ta klackarna och hugga dem i ögonen på er. Ändå skönare än att titta på dem. Både strumpbyxor och klänning är från Filippa K. Som jag älskade Filippa K, känna mig som en sån tjej. Vara en sån tjej. Men istället se ut som en sån tjej. När det är den åttonde december och bara ben är det självklara valet. Hemmaförlossning, sticka egna tröjor till barnen, ingen skärmtid, ingen teve, brunt te istället för vin, kondomer av angora, vaccin bara ibland, kommunal skola nej tack, örter i gröt kokad på välsignat vatten, underbyxor som är lösa baktill, menskopp i alträ. Jag tror att det är en gravidklänning men jag är inte gravid och strumporna var stickade och blicken var lång. Undrar om bilden blir bra? kanske jag tänkte. HUR SKULLE DEN KUNNA?*I veckans avsnitt av Wollin&Clara pratar vi om mode och kläder och smink och hela utseendet på längden och tvären. "Tycker du att det är en fjäder i hatten att ha en tidlös stil?" undrar Clara. Titta på bilderna ovan och ställ den frågan igen med ett rakt ansikte.Bli nu prenumerant så att du är med oss hela sommaren. För er är jag alltid ful och blottad och exponerad. Byxorna nere och byxorna är hemska och genom ett hål i skornas framsida tittar tår med strumpbyxa ut.