Förra veckan vann nummer 2/Stockholm. Objekt 1Stockholm Vad har vi sagt om ett fönster i ett kökshörn? Vi har sagt att det är jordens salt, livets allt och det enda en flicka behöver. Men om flickan ändå får önska fritt så vill hon även ha en öppen eld i en randig vägg. och en mönstrad hall!Objekt 2Vellinge Högt upp i eken må du tro, har jag inget eget sommarbo, för det ligger under trädets krona. Där har jag inte några vänner som bara jag känner, men jag har plats för sportbil och fönster till golvet. Om Morden i Midsomer och en fransk by och hundra miljoner fick ett kärleksbarn så vill jag veta vad vinet heter men jag vill inte ha fisk till middag. Objekt 3Stockholm Hus ska man kunna springa och se rakt igenom. Sen ska man springa tillbaka. Jag tycker ofta att dörrar ser större ut än dörrhålen, men det är nog mitt fel.Men tänk om dörren är för stor? Tänk om det är därför den är öppen på bilden. Tänk om de som köper huset kommer med färgerna. Objekt 4Kristianstad Det här har allt och inget jag vill ha, på samma gång. Om det här trädet försvinner så försvinner mitt intresse. Det här fönstret är djupare än vad man skulle kunna tro. Som jag!*Det flyger ett flygplan över vårt hus, ett sånt där litet. Låter det uschligt om jag ibland önskar att det ramlade ner på vårt sovrum så att vi måste göra om det? Ingen behöver fara illa. Ikväll blir det inte pasta till middag för det åt jag till lunch. Till kvällens gin och tonic har jag köpt två nya tonics och det måste jag säga att det är ju aldrig någon skillnad. Allt smakar likadant och det är med gin och tonic som det är med pizza: man blir alltid lite sur och förundrad över att det inte smakar lika bra som på pizzerian. Varför kan jag inte blanda en gin och tonic som smakar som de gör i en bar? Jag har ju alla grejerna. Jag vill inte titta på Masked singer men nu är sjuåringen "inne i det." Han börjar gråta när fel åker ut och sedan vet han ändå inte vem kändisen i dräkten är.För en stund sedan smsade mamma och frågade vem kändisen i veckans Porträttkorsord i Barometern är. Jag svarade att jag inte helle kände igen henne men att jag har löst mig fram till svaret. "Säg då!" skrev mamma. Aldrig i livet, hon ska hålla hjärnan igång. "Apunge", skrev mamma. Och om ni nu tror att jag har lagt ner absurt mycket tid på att hitta vinet på bilden så känner ni mig ganska bra.
