När ett barn försvinner stannar tiden. Det vet alla. När ett barn försvinner stannar blodet och hjärtat och livet och meningen. Alla minns det. När ett barn försvinner lovar du vad som helst till vem som helst. När ett barn försvinner. Om du kan hitta mitt barn, då får du mitt hus och mina saker och mina pengar och mina organ. Jag plockar ut mina ögon och ger dem till dig. När ett barn försvinner. Spelar det då någon roll hur gammalt det barnet är? Om det är ett litet barn som släpper din hand och försvinner i stora världen. Om det är ett vuxet barn som inte går att nå. I Degerfors sitter ett föräldrapar och saknar sin dotters kramar. Hon har grav autism och ville, kunde, som liten inte kramas. Sen fick hon en assistent som lockade henne att prata, plockade fram kramen i henne. I tjugotvå år stannade han hos flickan i Degerfors. Flickan heter Therese och i somras fyllde hon fyrtiofem år. För tre år sedan försvann hon från den mysiga lägenhet som hennes föräldrar inrett till henne på övervåningen. I Degerfors finns två förtvivlade och maktlösa föräldrar som inte vet var i Sverige deras dotter bor. Om hon lever. Som alltid när man ser en dokumentär så klär man sig i djävulens advokats kostym. Det är något lurt med det här. Det är något de inte berättar. Det är något som inte stämmer. För. Det kan inte vara så här. Det kan inte stämma.Det är för overkligt, för omänskligt. I Degerfors bodde en dotter som hade en mamma och en pappa och en mysig lägenhet. Hon heter Therese. Och hon har rättigheter. *Se Uppdrag granskning
