Mitt psyke, nu som bild. Ni som läser bloggen och som minns allt kommer säkert ihåg att jag gingo mig ut i trädgården en gång för att plocka tulpaner och när tulpanerna inte knäcktes som jag hade planerat så la jag mig på mage i gräset och tuggade av stjälkarna. Istället för att gå in och hämta en sax. Det blev för jobbigt. Det tog emot för mycket, det sved för surt. Här har vi min frukost på min lilla frukostbricka som är en skärbräda. Jag sitter precis utanför huset, jag har egentligen väldigt nära till köket och besticklådan. Men att resa på sig, att ge upp. Istället äter jag filen med den lilla äggskeden. Jamen det goda räckte ju längre, så får man tänka. Häromdagen spelade han Roblox med en kompis. De satt tätt intill varandra i soffan när jag fick syn på kompisens spel. "Spelar du en annan version? Allt är så snyggt och skarpa färger?"Då förklarade mitt barns äldre bror att kompisen har en IPad och att vårt barns platta är billig skit och att det är det som är skillnaden. Ett nytt strandhugg var detta! På andra sidan ön. Ni ser Öland i fjärran, jag ser Östersjöns försurning. Vi rodde till ön den här dagen också. Jag blir så arg på folk som bränner sig. Ska det vara så svårt att skydda huden? Ta på en tröja, smörj in, sök skydd. Sen ror jag hem när solen står som högst och när vi kommer i land ser jag ut som ett sjömärke. Den eviga frågan: ska man tvinga barn i vattnet med våld? Det beror på barnet. Det beror nog lite på föräldern också i och för sig. Men om det skriks och gråts i tre sekunder och resten av tiden är glädje och plask och ståhej, då är det värt det. Men det kan du inte alltid veta innan. Och varsågod att applicera detta påALLT SOM GÄLLER FÖRÄLDRASKAPET. Och ändå tänkte jag: tänk om han hamnar upp och ner. En Ding Ding värld var en tidning som fanns en gång. En Ding Ding värld är också att vara mamma och uppfinna nya sorters död. Jag har ingen semester. Det funkar inte så. Jag är inte direkt ledsen för det. Jag har alltid haft det så här och när barnen var små var det väldigt jobbigt. Nu är de inte små så nu är det inte jobbigt. Och det är ju faktiskt en slags semester. I veckans avsnitt av podden, det tredje i vår sommarserie, så pratar vi om jobbet, om prestation, om hur man lyckas, om hur man klarar av att misslyckas, hur man är smart, hur man är dum, vad som bara blir bättre med åren, det viktigaste vi har lärt oss, vad vi ångrar och vad vi inte ångrar. Här blir du prenumerant på Wollin&ClaraDet kostar 39 kronor i månaden och när som helst kan du avsluta, det är ingen bindningstid, du vill så länge du vill tills du inte vill längre. När du har blivit prenumerant så klickar du på den turkosa lilla rektangeln som heter "Lägg till i app" så att du kan välja var du vill lyssna på podden. I de två sommaravsnitt som redan har släppts så pratar vi om "hur du klarar sommaren" och "mode smink och utseende och allt vi lärt oss och allt vi inte kan" grovt beskrivet. Igår var det varmt och soligt och jag badade med mina söner, idag är det regn och så kallt att jag sneglar mot strumplådan. Strumpor i juli, nej så ont får livet inte vara. Vad som alltid hjälper när man fryser om foten är att lyssna på något roligt och trevligt. Och roligare och trevligare Wollin och Clara vet jag inte hur ni ska hitta. Ge oss en chans, det kanske vibrerar varmt hela vägen ut i kalla tårna.
