Jasmina och jag är i Stockholm eftersom Jasmina går en doktorandkurs. Jag har haft möte med min förläggare, vilket var godis och helvete på samma gång. Precis som det ska vara. Jasmina har packat ett par extratrosor ungefär. Det är det minsta en väska någon har vägt. Själv hällde jag ut allting från min garderob och spikade ihop väskan. Så bra att ha åtta uppsättningar kläder men på den sista dagen tvingas tigga ett par trosor av Birgitta eftersom jag packat för lite av det viktigaste. Tisdagen var att hitta skuggan. Tisdagen var också att äta lunch med Lasse Anrell. Jasmina och jag satte oss på en bänk för att vila hjärnorna. Vi satt där alldeles rakt fram och sa "Åh" när det gick förbi en bebis, en anka, en långsam tant. Nu lät det som om de kom tillsammans, och det kan vi väl säga att de gjorde, tycker jag. Birgitta brukar koka äggen lite för länge så jag drog grytan från spisen under hennes oroliga protester. "Nej, du kommer inte kunna äta det", sa Birgitta. "Joho, det kommer vara helt perfekt!" sa jag. Ägget var så löst att vitan inte ens blivit vit. Av höns gömda ägg i krusbärsbuskar har varit mer färdiga. Varm genomskinlig sörja fick jag trycka i mig genom att inte andas med näsan samt tänka på glada minnen av färdigkokta ägg. "Mmm så gott", ljög jag. Stadsbiblioteket öppnade vid 13, Kulturhuset öppnade klockan 11, nej men kära Stockholm så här kan vi inte ha det. Tranströmerbiblioteket vid Medborgarplatsen öppnade klockan 10 och jag kom dit vid 14 så jag behövde inte bli upprörd. Jasmina har långa svåra dagar. Ändå sval, tycker jag. Det här tyckte vi inte illa om. Vad man än beställer här så kommer det vara gott under ett gult parasoll, jawohl! Birgitta bjöd på middag. Hon hade köpt färskpotatis och gjort en potatissallad med dill. Till efterrätt fick vi svenska jordgubbar. Sen började vi prata om hur gamla vi ser ut, vi pekade på rynkor och skakade på huvudet och sa "Nej, du är så fin, men titta på mig!"Det var det kvinnligaste jag har varit med om och sedan var middagen slut och Jasmina och jag åkte till Gamla stan och tog ett glas med Lena Hallengren. Säg inte till Birgitta att jag har lagt upp bilder utan att fråga, igen. "Nej men Malin vad har du gjort!" skrev hon förra gången. "Trevligt reportage", skrev hon också. Haha reportage. Lena har precis fyllt femtio. Som i femtio veckor. Hon hade inget på gammelmiddagen att göra. När man bara tar med sig en tunn liten scarf istället för jacka så får man låna valrörelsejacka och då blir man sosse vare sig man vill eller inte. Frukost igen! JORDGUBBAR I FIN KOPP!
