Hur är det att sitta hemma ensam i sjutton år och utan sällskap i sikte de kommande sjutton åren? Vad händer med en människa som förvisso har fem barn i olika åldrar, saker att göra så att säga, liv och rörelse som det heter, stim och stökigt och stressigt, men som hela vardagarnas längd sitter med bara sin dator och sitt eget huvud?Ingenting! Ingenting händer. Jag är som du och du och du och dig. Jag är som ni är, normal och vanlig och ingen speciell. Min avskilda tillvaro har inte påverkat mig och det är faktiskt helt otroligt när man tänker på det. Men när man är en stark person med rötterna i en grund av cement blandad med sunda vätskor, då är en sådan motståndskraft möjlig. I andra nyheter så har jag blivit med talgoxe. Det var en sen solig morgon när han kom till mig rufsig och liksom fet i fågelpälsen. "Det är en unge", sa Joachim. Och så gick det till när jag fick mitt sjätte barn. Min talgoxe kommer till mig varje morgon när jag äter mitt ägg och min yoghurt. Han pratar med mig när jag dricker mitt kaffe. Han kommer in från kortändan där den svarta flädern växer. Han sätter sig på stolen längst ut och säger hej, han pratar med mig. Han pratar bredvid näbb eftersom ljudet inte synkar med hur hans öppning rör sig. Hans ord kommer med en halv sekunds fördröjning. Och jag svarar. Jag säger ja och precis. Jag håller med honom eftersom jag vet hur han känner. Jag är också rufsig och fet i håret och känner mig ny i världen.Alla tror att fåglar och människor bara ska veta hur man gör när man är en fågel och en människa. Men det är första gången för honom och första gången för mig, så vi gör det tillsammans. Han pratar och jag lyssnar och sedan får han något att äta. Jag kastar vad jag kan avvara, vad som finns kvar. Ibland en havrepuff, ibland en liten bit äggvita. Ibland kommer han nära och tar från tallriken, då blir mamman så stolt. Stora pojken som kan själv. En söndagsmorgon hade jag en fröfralla från lördagsfrukosten. Jag väntade och undrade men han kom inte. Jag oroar mig inte, jag vet att han kan ha andra planer, kanske sover han extra länge om söndagen. Jag tar en sista tugga av mitt dagen efter-bröd och njuter brieosten i gommen när han kommer. Han sätter sig på sin stol, tittar på mig. Visst har hon något till mig?Jag har ingenting kvar. Så jag gör som mammor till fåglar gör. Jag spottar upp. Sedan plockar jag små bitar och kastar i mjuka bågar över bordet. Man blir inte galen av att sitta ensam i sjutton år. Det har min talgoxe sagt till mig.