På lördagen tvättade jag en färg trettio och trotsade konventionerna genom att lägga ena barnets träningskläder i samma tvätt. Klart att det räcker med trettio grader. Jag läser om folk som tror att de måste tvätta i sextio eller nittio. Folk som tvättar gosedjur och kläder och kuddar så att de blir förstörda när någon har magsjuka. Som använder klorin på allt. Samma människor har magsjuka väldigt ofta men gör inte kopplingen att det inte gör skillnad med nittio grader och klorin. Vi är aldrig magsjuka. Gör som vi och lägg ner föreställningen om att du kan sanera dig frisk. Hela dagen sprang yngsta barnet runt och lekte med barn på gatan. Alldeles som förr i tiden var det. Och då menar jag inte förr i tiden som förr i tiden när de stora barnen var små, för då fanns det inte mycket för dem här. Joachim och jag köpte hus i ett område som inte var i ett så kallat generationsskifte, så få barn fanns att tillgå. Idag sprang de runt i en driva som lät, mellan hus, bakom hus och ut på gatan. Jag kände mig mer som en mormor som har barnbarnen på besök och som inte riktigt känner av signalerna. "Oj då", lät jag ibland när de skrek och smällde i dörrar eftersom ett syskon jagade dem med ett osäkrat men också oladdat Nerf-gevär. Barnet som jagade dem hade blivit stämplad på stortån på fotbollsträningen och ett par dagar senare blev han stämplad på samma stortå igen. Nu hängde hela nageln lös och blodig som ett creme fraiche-lock där han for fram genom huset. Och plötsligt var nageln borta. Jag älskar kropp och sår och pill och fix, men jag älskar inte om det är jag som hittar en död stortånagel när jag inte är beredd. Två barn hjälptes åt och gräddade våfflor som vi åt på varma altanen. Allt var väldigt gemytligt och avslappnat men jag satt med luvan över huvudet och kliade på avigsidan av huden. "Vad är det med mig?" sa jag."Men ÅH, du ska resa bort, då blir du alltid så här, det är resfeber", sa Joachim. Om han sa det vänligt i era huvuden så läste ni det fel. Helt blasé var han. Att det alltid ska vara på det här viset. Jag plockade undan disken och hängde min tvätt. Jag tänkte lite olika tankar och undrade var barnet var. Jag tänkte: undrar inte de andra föräldrarna var deras barn är? Varför är alla så lugna och kan jag också bli sån? Sen spelade Kalmar FF match. Joachim och två barn såg den på Guldfågeln arena, jag såg den hemma. Varje gång jag lämnade rummet så gjorde Kalmar mål, så att komma tillbaka till vardagsrummet var en rolig fest. På kvällen grillade vi och jag hade ramlat över ett underbart recept från Foodgeekz i något slags samarbete. Jag kan för mitt liv inte hitta receptet men tror att det finns på Hemköps Facebooksida. Det var potatis rostad i citronzest och persilja tillsammans med en parmesankräm som var fem plus. En helt annan dag gjorde Joachim efterrätt på glasrabarber och här är en bild på dem.
