Igår vid middagen,blodpudding och potatisbullar till barnen, fy satan i brist på värre ord. Hur det luktar när Joachim steker de där svarta halvmånarna. Mathavre med tomat och fetaost till Joachim och mig. I alla fall. Igår vid middagen frågade jag Joachim om han tror att min rökning har förkortat mitt liv. "Ja, lite grann", svarade han. Jag började röka när jag var tolv. Jag tror att jag var tolv, eller så är det med rökning som med mäns vikt vid mönstringen. Min egen pappa blir smalare varje gång. Till slut måste frågan ställas: om du hade samma BMI som ett höstlöv så kanske du borde lagts in med dropp och inte fått överslafen på en militärförläggning. Men jag tror att jag var tolv. Sen rökte jag med varierande frenesi tills jag var tjugotvå och träffade Joachim som i sin tur aldrig hade smakat på en cigarett. I tjugotre år har jag varit rökfri och frågan är då vad mitt rökiga förflutna har gjort med mig. Ibland ser jag rubriker som heter "Det här händer ett dygn efter att du har slutat röka" och då blir jag hemskt upprymd och springer till spegeln. Vad har över åttatusen dygn gjort med mig och min kropp? Jag brukar bli besviken. Är det för mycket begärt med ett mindre mirakel?Tjugo minuter efter sista ciggeluringen: Blodtryck och puls går ner till normal nivå.Åtta timmar: Kolmonoxidhalten i blodet minskar och syrgasvärdet ökar.Ett dygn: Risken för hjärtinfarkt har redan minskat.Tjugotre år: Ingenting känns det som. Vid middagen igår, i oset av det som ser ut som de där röklungorna de skrämde oss med förr i tiden så pratade vi om Joachims morfar. Han blev så nära nittio som man kan bli, hade ett långt och underbart liv. Och han rökte tills han var över fyrtio. Och då undrar jag, luften är fri: Tänk om rökningen minskar farlig stress så att det går på ett ut för en del människor?Det är klart: får man lungcancer så kanske den där rofyllda känslan inte väger lika tungt. "Jag kanske ska börja röka igen?" sa jag till familjen, men de lyssnar ju aldrig. Ett av barnen blev plötsligt stor i blicken och undrade: "Måste jag börja röka?" "Vi förväntar oss inget mindre", sa jag. Sedan ställde han in sin tallrik i diskmaskinen, sålde lite majblommor, gjorde sin svenskläxa, tränade fotboll och gjorde som vi sa. Vad är det med ungdomen. *Jag hade tänkt prata om rökning i nästa avsnitt av Wollin & Clara men jag har så många andra saker att ta upp. I veckans avsnitt pratade vi om hur man förändrar livet. Clara skäller på mig och mina aversioner gentemot självhjälp, men jag är ju så bra som jag är! Och alla vi som inte orkar, vi måste också få finnas. Vi pratar också om vad du ALDRIG ska göra direkt när du kommer hem på kvällen. Och så blir det tre livsviktiga råd om hur du får ett långt och rikt liv. Du kan göra allt från soffan.HÄR blir du prenumerant och lyssnar. För 29 kronor får du fyra avsnitt i månaden istället för två. Orelaterade bilder från när Jasmina och jag var söta tillsammans i Värnamo och Gummifabriken.
