Det är måndag och jag tog mig till simhallen för att rensa tankarna på gammalt bös och fylla huvudet med esprit. Jag är så orakad att jag gick böjd som om jag blivit slagen i magen. hopp hopphopphoppade jag mellan pölarna på golvet. Varför finns pölar? Varför är golvet inte plant? En vattensamling, hur liten den än är, kan väl bara existera om det finns plats för den?Gör simhallarnas golv flata och raka, för i simhallarna har vi 99 problem och det borde stanna vid könshår, ty dem kan man inte bygga bort. Tror jag. Men det var inte sådana tankar, den sortens esprit, jag var ute efter. *Det satt en högstadieklass och väntade på att hoppa i bassängen. "Är crawl-fyran ledig?" frågade jag Anna-Karin. Det är den, svarade hon. Sen sa hon högt:"Här kommer en crawlare!"Hon sa det nästan som bereden väg.Jag blir blyg, jag har då aldrig tänkt på mig själv som en crawlare. Är jag en crawlare? Sen tänker jag: Nu är det nog bäst att jag ser ut som en crawlare. Jag tar på mig min mössa och mina simglasögon, jag hoppar ner i vattnet, jag simmar mitt snyggaste, mitt starkaste, mitt mest självsäkra. För är det något man kan vara säker på så är det att högstadieelever bryr sig svinmycket om hur tanter gör när de simmar. Efter simningen tar jag en liten snabb och fuktig bastu. Jag tittar på mina tår och den avskavda färgen. I förra veckans avsnitt av podden sa jag att mitt utseende är så billigt. Jo tack. Usch, jag är lite ful och värdelös just nu, hoppas att det går över snabbt. Här kommer en bastare! tänker jag för mig själv när jag kliver ut genom trädörren. Jag kryssar mellan kalla våta insjöar. Jag är lite mindre ful och värdelös nu. Men jag borde lacka nytt.