Pregame hos grannarna innan Benjamin Ingrosso hade vi. Sen cyklade vi med intorkad svett under kläderna mot Fredriksskans. Konserten var tio procent lyssna på musiken, resten var att titta vilka som var där, även om det hade gått snabbare att titta vilka som inte var där. Det blir hemvändarkänsla trots att ingen varken har vänt eller åkt hem. Och nu blir det lite om min rosett. Eftersom mitt hår är så tunt och nu även lite för långt för mitt eget bästa så behöver jag tunna tunna saker att sätta i det. Annars blir det så mycket stor sak i håret och tre hårstrån som sticker ut från den saken. Någon undrade var mina jeans kom ifrån och jag blev jätteglad. Var man har köpt sina jeans är nästan det bästa.De kommer från Lindex och är lite gamla. Om ni visste hur länge jag har lockat håret för att det ska bli det här lilla svaga vågiga som det mänskliga ögat nästan inte kan uppfatta. Eller okej, inte så länge, men så pass länge att det borde vara lockigt. Har jag fött fem barn för att jag en gång läste om en kvinna som blev lockig efter amningen? Kanske. Jag knyter en svart rosett i håret och långa stripet svettar ryggen, platt alltjämt. Ska vi låtsas att året är 1937 och jag är på väg mot en match mellan Kalmar FF och Hammarby? Medan jag skriver detta, i väntan på mitt Europabarn, så har lördagen övergått i söndag och söndag betyder matchdag. Match mot just Hammarby. Jag har ingenting emot Hammarby men nu behöver Kalmar vinna, tack ska de ha. Att rensa garderober är hela mitt liv, det finns mycket lite tid över till annat. Ett par gamla prislappar, en Pixikalender, en lavendeltvål och drivor av ärvda tröjor. Det som kunde gjorts på en timme tog tre timmar och när jag var klar så såg jag ingen skillnad. Ikväll grillade jag tomat för första gången i mitt liv. Jag hade gjort en fransk potatissallad utan dijon. Jag kompenserade med dubbelt så mycket persilja, för persilja och dijonsenap är samma sak. Nu ska jag sätta mig rak i ryggen och lyssna efter en bilmotor och steg i trappan.