För vem är jag när jag är en sådan som får så här vackra tulpaner? Inte får som i "Jag är en sån som får underbara blommor."Utan: Jag är en sån som odlar de här tulpanerna. Alldeles själv gjorde jag det. Och ja, insatsen är minimal. Ansträngningen är så ringa som en ansträngning någonsin kan vara. Jag cyklade till Växer (om ni tror att jag ska börja säga Blomsterlandet för att de har hetat det i tio år så tog det femton år för mig att sluta säga Obs! och Föreningsbanken. Det är så att säga fortfarande early days.)Jag cyklade till Växer och tog lökpåsarna med de vackraste bilderna, sedan åkte jag till jorden och tryckte ner lökarna. Jag myllade inte marken eller vad det heter, jag gödslade inte, jag satte dem för tätt och glömde bort var jag hade satt dem så jag satte säkert flera av dem i huvudet på varandra. Sen gick jag därifrån. Inget vatten, ingen omsorg, bara försvinnande små förväntningar. Ingenting kommer hända, tänkte jag. Det är för bra för att vara sant, det är för lätt, det kan inte vara så här enkelt att få upp en blomma så vacker att jag nästan börjar tro på skapelseberättelsen. Men sen. Flämt! Mår så dåligt över törstiga stackaren som sträcker tårna mot vattnet. Det här har varit en text om mina tulpaner och att jag tycker att de är jättefina.
