Mamma och Birgitta och jag åkte till Öland. Jag ville visa en vacker plats vid vilken Mårten tog fina Feminabilder på mig för fyra år sedan. Det är alltså en av augustis allra sistaste dagar när vi kommer ner till den vackra platsen. Ingen är där. Vi ser inga människor. Vi har med oss varsin stol och en fikakorg. Vi slår oss ner på bryggan. Vi äter smörgåsar med brie och grönmögel, vi äter väldigt små körsbärstomater ur en väldigt liten ask. Vi dricker kaffe. Tror ni att vi har druckit ett godare kaffe, så har vi inte det. Vi tar ett dopp och kliver upp. Vi har varit på bryggan i femtio minuter. Då kommer hon. Ni vet vem jag menar. Ni vet vem som kommer. Ovan har jag lämnat tankeutrymme för er som fortfarande inte har kommit påvem som kommer. "Rävkärring", ska Birgitta säga tyst när vi går därifrån. Jag vet inte vad det betyder och jag tycker om rävar. Men innan vi går därifrån ska rävkärringen fråga vem som har ställt en bil där den enligt henne inte får stå. Det är inte vår bil. Sedan ska hon säga att vi inte får vara där. En ung kvinna som är nere och tar ett dopp och njuter sin jobblunch som en brygglunch möter rävens blick och åberopar allemansrätten. "Man får inte sitta fast i bryggan", är rävens svar. Vi har inte slagit läger, vi har inte byggt en friggebod. Vi har suttit i våra stolar och man kan komma förbi utan problem, vi har stört ingen, vi har haft roligt med kvinnan som kom ner för att simma långt och som hade ett larm som lät så ledset och desperat från hennes Ikeakasse på stranden att mamma simmade ut till henne och sa att någon verkar angelägen att få tag på henne, vi har haft roligt med unga kvinnan som gör det mesta av sin jobbrast. Men så kom räven. Vi klädde oss. Mamma sa trevliga saker till räven, om rävens hund tillexemepel. För sådan är min mor, på gott och godare, hon är snäll mot alla helt utan anledning. Tror hon att hon ska få gå i vip-kön till himlen eller vad är det hon planerar. Så märkligt med en räv som har en hund som räven är ute och går med. En stor svart hund är det, och oj, nu släpper hon hunden lös. Hunden springer ut på bryggan, hoppar i havet. Vi plockar ihop vad vi har och lämnar den vackra platsen. Jag ropar "Tack och förlåt!"Tänk om rävar inte förstår sarkasm?Tänk om räven tror att jag menar tack och förlåt? Då har jag vänt min vackra andra sida till. Då får jag också gå i vipkön. Två andra rävkärringar. Älskade.