En skymt av framtiden fick jag när det bara var två småsöner som skulle följa med till Öland och bada. Joachim tyckte att vi skulle åka till stranden vi alltid åker till. Jag tyckte att vi sätter ett torrt finger mot Ölandsbeacher på Instagram och ser var ödet tar oss. Efter att ha googlat Kleva badplats och toalett så stekte jag plättar och la ner tillsammans med Oreos och festisar. Det var Joachim som körde. Det var jag som sa att här är parkeringen. Här är vad som fick mig att tro att det var parkeringen: Det fanns en blå parkeringsskylt och bilar på rader. Joachim mumlade genom sitt sommarskägg att det alldeles säkert skulle finnas en parkering närmare vattnet, och det gjorde det. Och på den parkeringen hade en del bilar ställt sig på vägen. För en del människor tycker att de är viktigare och mer värda och det är mitt röda skynke i sommarvinden. Om det fanns en dag per år då man inte kunde straffas så skulle jag inte mörda, jag skulle rita med stenar på bilar. Någon ville åka på ryggen istället för att lära sig simma. Någon kunde flyta jättelänge. Någon kom på att man kan göra en hamburgare av en vikt plätt och en Oreo. Den här bikinin är det sämsta som har hänt min kropps silhuett. Dessa sabla panikköp i någon sabla galleria en sabla kvart innan man åker på semester. Rafs rafs, en överdel och en underdel, vad kan gå fel? Jag älskar att läsa Bamse för barnen på stranden. Nu fanns bara Kalle Anka och då blir stunden en fyra. Det är inte de vackraste badbyxorna, men vi ser honom från månen. Joachims solglasögonsommar fortsätter. Vill rita med sten på dem också. Riesling och is packade jag också. Drack isling. Satt med skinkorna mot små platta varma stenar och kände mig ful i bikinin men lycklig i kroppen. Kleva var underbart. Men kanske mer för vuxna.