Varför ska det vara så förbannat svårt att minnas i vilken film man såg en skådespelare första gången? Man sitter och tittar på en film och där är ju hon, hon den där som var med i den där? Man vet att man har sett henne förut, hon är bekant och plötsligt är hon själklvar. Minst fem produktioner har man sett henne i. Men det är inte sant. Hon är bara så bra att hjärnan får för sig. Ida Engvoll har alltid funnits. Hon har det där som är så svårt att lägga sig till med, en naturlighet, även om jag tycker att det är problematiskt att prata om naturligt eftersom det skulle betyda att andra är onaturliga och det är osnällt. Men med det sagt så får jag känslan av att Ida föddes i en tjärn och bara gick upp ur den utan att ta mascara och kom till Stockholm och blev stjärna.Vilket, om inte hennes sårbara fejs, hade kunnat göra Sofie i Kärlek och Anarki?*Ida har årets hittills vackraste krans. Grönt och stort, som hennes Sommar. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: JordenMin återkommande känsla: OrdenCitat: "Kan vi vara ödmjuka nog att lyssna till naturens egna kraft?"Bästa låt: Anders Hall (violin), Anders Moberg (violin) och Markus Räsänen (accordion) - Boeves psalm Kompositör: Lars Holmer* Foto: Mattias Ahlm
