Jag kan inte låta bli att känna mig väldigt nyfiken på hur Sofia Daléns första Sommar hade blivit. En psykolog bör inte ställa ledande frågor. Man ska resonera sig fram till svaret själv. Så är det väl? Precis som en journalist, precis som en förälder som vill få något slags svar ur sitt barn. Senast i morse började jag ställa en fråga till ett av mina barn som började så här "Känns det bra att.." men så kom jag på mig själv och sa högt "Låt mig omformulera, hur känns det att.."Han svarade "Bra", så i just det här fallet spelade det ingen roll, det blev ett kort och värdelöst svar ändå, och så kan det vara i livet. Och så kan det vara när Björn ställer ledande frågor i Sofia Daléns Sommar. Jag tänker utgå ifrån att det var tidsbristen som gjorde att han behövde skarva. Den här komprimerade timmen ska väl försöka sammanfatta de kanske fem till tio första timmarna hos en psykolog. *"Man kan ju sakna Jante lite."*Sofia har mycket vackra musikval. Det här är också det Sommar där musiken har en mer framskjuten roll än i de andra praten. Det lyfter och tillför, står aldrig i vägen och försiktiga fingrar har plockat. *När Sofia pratar om att vara homosexuell och hur sexualiserat det kan kännas så står alla mina öron rakt ut. Detta var mycket mycket angeläget och något en heterosexuell aldrig kan sätta sig in i. Jag vill kalla det folkbildning. *Sofias problem är inte köttsåriga, de känns allmänmänskliga, vanliga och normala.Och det är det som blir poängen, för mig. Medan jag lyssnar så applicerar jag det på människor i min närhet. Jag lägger det som ett kalkeringspapper över dem, men inte mig själv. För jag känner inte igen mig. Jag gör inget annat än att lägga mig på gatan och gråta öppet och blottat. Jag kanske borde söka hjälp för det. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: Aldrig vara bruden tackCitat: "Det här är det enda jag har kvar som är mitt."Bästa låt: I wanna get better- BleachersBetyg: 7/10Dagens bilder: Jag är säker på att det finns sådant jag älskar mer än tallar. Jag har bara så svårt att komma på vad. Någon gång kommer du att kunna köpa det här stället. Mårten är inte min sommarkatt för vi träffas nästan aldrig då, bara när vi jobbar och sedan åkte han tillbaka norrut. Vi gick ut på en lång brygga. Här får man inte dyka, stod det. Så då gick vi tillbaka. Sen åkte vi hem och tog fredag.
