Uttrycket "Rikast på kyrkogården" är bland det sorgligaste jag vet. Men varför tycker jag det? Någon ärver väl pengarna och då blir den rikast som går förbi kyrkogården. Du kan ingenting ta med dig dit du går, men då är det någon annan som får. Jag tänker på det här när jag hör Sebastian Siemiatkowskis sommarprat eftersom jag inte förstår Klarna och istället börjar vandra. Berättelserna om hans familj och hans pappa är vackra och smärtsamma och sen kommer USA och pengarna och Klarna och företagande och jag känner mig som en tvååring som försöker pilla ner en boll i ett fyrkantigt hål. Ge mig en träslev att suga på. *"Svenskar bråkar inte så och svenskar förlåter inte så."*Alla problem kan man inte kasta pengar på och världens rikaste kan var världens ledsnaste och det finns en besynnerlig tröst i det. * "Under ytan fanns kriget alltid där." Sommarpratet beskrivet med en mening: Pappa, pengarna och en våt tvättsvampCitat: "Jag vill också lägga en slant på stenen."Bästa låt: Monday- Carlo Dall'anese, Diego Logic, Fabio CastroBetyg: 6/10Dagens bilder: "Den här gången SKA jag ta en fin bild av månen", tänker jag varje gång. Det krävs en person att skruva i en glödlampa och det krävs en person att hämta ett barn på förskolan, men det är roligare om man är fyra. Då tar vi lov på det. Berättelsen om min mamma. Mamma skulle ha sjuttioårsfest. "Ska vi inte ta vår Caddy när vi hämtar maten?" sa jag. "Nej, min bil är bäst", sa mamma. "Jo jo, men Caddyn är ju så stor" försökte jag. "Nej då, det löser sig, jag fäller sätena", sa mamma. Och det är ju lite som att det står hundra passagerare i hamnen och så kommer mamma dit med en optimistjolle och säger att hon ska fälla sätena i den. Men mamma är envis. Jag kan inte förklara för er hur envis hon är. Hon är så envis att människor ger upp, hon tröttar ut med sina fällda säten och annat, antingen ger de upp och säger okej eller så dör de i kampen. Så jag gav upp. Vi tog hennes lilla Audi A3. Mamma parkerar, och när jag skriver parkerar så använder jag det ordet lättvindigt eftersom hon har parkerat lika rakt som en optimistjolle i orkan."Äsch, det är ju ingen annan här", sa mamma och lät som en optimiststolle. Sedan backade hon upp mot en dörr där man hämtar sin catering. Dörren öppnas och hon som jobbar i köket säger:"Jag trodde att det skulle komma en liten lastbil."Bakom henne står två staplar med plastbackar, varje stapel högre än Joachim, minns jag att jag tänkte innan jag vände mig mot mamma och skällde. "Jag SA ju att vi skulle ta min bil.""Det löser sig!" sa mamma. Jag begriper inte hur det gick till, vi fick packa om, lägga laxarna om varandra, pressa pajer tätt intill, stuva om så att vi kunde slippa fyra backar. Och plötsligt pressas bakluckan ner, vi hör ett klick, den döa laxen skriker aj och mamma har intelärtsig någonting.*Dagen efter gjorde jag allt för att känna mig sexig, för det är mycket viktigt när det är sjuttioårsgalej. Om att känna sig sexig och annat kan ni höra i veckans avsnitt av Wollin och Clara som i sommar bara finns för dig som prenumererar. Du blir prenumerant här och det kostar 39 kronor i månaden, det är ingen uppsägningstid och du blir sedan gladare än en lax som ligger inklämd mot en annan lax i en Audi. Glöm inte att klicka i "Lägg till i app" när du har blivit prenumerant så att du kan lyssna i den spelare som passar ditt liv bäst. Välkommen!
