För att få fred måste man kriga. Om du vill ha fred så behöver du döda för att få leva. Slåss för att få vara egen och ifred. När det finns så mycket annat denna människokraft skulle kunna åstadkomma. All spilld tid och förlorade människoliv, all tid vriden tillbaka och alla unga drömmar stoppade i steget. Det är så oerhört och svårförklarat och omöjligt att ta in och nu har det gått fem år och jag tänker bara på kriget när det blir en nyhet eller när Joachim pratar om det. Det gör han varje dag. Som jag minns det så gick jag upp före Joachim den morgonen. Jag är dessutom svårare fast i mitt mobilberoende än vad han är. Jag stod i köket när han klev upp. "De anföll i natt" tror jag att jag sa. Sedan den dagen lever Joachim med krigsrapporteringen varje dag i och med Lars Wilderängs blogg Jag är väl som folk är mest, bara lite trögare inom vissa områden, jag förstår inte att det finns ett krig eftersom det har gått så lång tid. Jag kan inte begripa att ukrainarnas liv fortsätter som vanligt fast ovanligt, de tävlar i Eurovison, de kvalar till fotbolls-VM (tills vi slår ut dem, hur kunde vi.)Vi köpte våra vevradios, pappa fick två i julklapp. Vi hällde upp vatten som sedan blev gammalt, gömde sedlar i bokhyllan kanske. I Kiev dricker de kaffe på uteserveringar. Och för ett krigsliv. *Att det blev krig i vår tid. Att all politik numera ska formas kring krigshotet.Att våra barn ska mönstra. Allt annat sätts på vänt. En stund. *"Jag är inte rädd för ryssen", säger jag ibland, för att provocera, kanske. Men kanske mest därför att det finns så ofantligt mycket annat att vara rädd för, globalt och lokalt och i min hjärna. Men jag tycker också att det är lite självupptaget att vara rädd för krig när vi lever i fred. Vi har fred därför att vi har världens bästa försvar i ukrainarna som vägrar ge upp sitt land, en gång till. De har smakat på frihet och då smakar allt annat ryskt piss. Ukraina gick så att vi kunde springa, fritt. Skicka allt vi har. Jag är inte rädd för ryssen men jag hatar honom. Och när stridsflygen vrålar lågt över huset så säger jag till barnen att det är lugnt. För det är det ju, nu. Vem ska i en mörk framtid sommarprata om brandbilar donerade till oss ? *Det är det lilla i livet som är värt att dö för. *"Den gyllene örnen är att få komma hem." Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: En stegbil för fredCitat: "men samtidigt känner jag mig som en krigsturist"Bästa låt: Dreams- The CranberriesBetyg: 6/10Dagens bilder: Hon fyllde tjugotvå. Alla så vakna. Vi tittade ut genom fönstret och fick syn på dagens första rymning. "Han har så warm skin" Hamburgerbröd med pill. Huvudpersonen och födelsedagsbarnet. Tösse med sitt tössehår. Direkt från Paris, två timmar sena. Det fanns inte två tvåor i affären. Paketöppning med trettio fingrar. Dags att ta familjebilden vid stenmuren.
