Varför är jag så vansinnigt ointresserad av basket? Jag älskar ju sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag tycker att det är roligt med friidrott, simning, njuter en OS-sommar, alpint, skid-VM. Men basket. Det är så himla: Nu tar jag bollen och springer och gör mål, bollen åker ner genom korgen så nu tar du bollen och springer och gör mål, och så håller vi på. Det är som handboll, fast liksom ännu tråkigare. Är det för att de har så långa ben vilket gör planen kort? Att det känns som tre älgkliv, mål, tre älgkliv, mål. Nu får jag dåligt samvete för mina känslor inför basket. Jag hade säkert varit bra på det. Lång som jag är, ovillig att springa långt som jag är. Jag läser upp det jag skrivit för Joachim. "Tja", säger han. "Men håller du inte med?" frågar jag. "Jag är inte heller särskilt förtjust i basket, men du hårdrar det", säger han. "Hur då?""Du tycker ju inte om sporter där det blir många mål, du är van vid fotboll", säger Joachim som har känt mig i ett kvarts sekel och känner mig bättre än jag känner mig själv eftersom jag därtill är glömsk och trög. För så är det ju. Man ska sitta och längta och hoppas i en halvtimme och sedan få vråla ut antingen sin frustration eller släppa lös sin eufori. Basket är för mycket glass och godis och skålen blir aldrig tom. *"Vad fan gör jag här?"*"Did Pelle get hit in the face?""Fuck liksom, inte igen."* Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: BasketCitat: "Skit inte ner dig."Bästa låt: My song- Labi SiffreBetyg: 5/10Dagens: Barnkammare pågår. Att få en bukett på en bemärkelsedag är roligt när det händer men sedan går det en vecka och minnena från festligheterna ruttnar i takt med kvasten på köksbordet. Desperat börjar man snoppa av döingarna och försöker få det friska att lysa upp livet bara någon dag till. Än värre är det ju med växter. Jag tror att växten jag fick av Mårten och Jasmina var lite märkes sådär. Att sen vårda den i flera år och se den bli dubbelt så stor och glädjas åt hur mycket den fyller upp rummet och vardagen för att sedan se den förtvina. Jag kan inte låta det hända. På Joachims sista semesterdag grillade vi och av någon anledning så smakade allt av jobbvecka. Joachims barbequesås blev inte lika god som den brukar vara, majsen var blaskig i smaken och jag penslade min blomkål för snålt. När jag gick ut för att hämta lakan på tork så såg jag världen genom ett varmt filter. Den här typen av kvällsljus är antingen väldigt mysigt eller jordens undergång. Just som jag plockat ner tvätten så kom regnet. Jag tolkade detta som att jag kände naturen i mig och räddade lakanen. Jag tog en bild på alla mina solrosor och gick in.
