Marie Göranzons Sommar är ett prat som behövs mitt i allt. Det har varit smärtsamt och vackert sorgligt i två dagar, nu fick vi något vilsamt, tryggt och snällt trots att Marie är dräpande i inandningarna. Det lilla Buschnypet var en skön skjuts i hängmattan. Varför är småputtrigt ett så fult ord, ibland är ju småputtrigt det bästa som finns. Behagligt, är ett annat ord. Med ålderns rätt ryar Marie över flaskkorkar och elsparkcyklar, om det inte hade varit så att scenen är Sommar i P1. Jag hade velat höra mer om livet istället. * Marie ska förgöra sina dagbokssidor och det blir lång dags färd mot den stora elden. *Inpasset om MeToo kändes lite förbjudet, precis som Marie säger. "Syftet var inte att sparka bort människor, men okej, det blev ändring, det blev bättre, och det var ju förtjänsten."*"Varför skiljer sig folk?"*"Det kan väl inte hända så mycket mer nu?"Är det så man tänker när man är 83 och är det i så fall sorgligt eller skönt? Kan två saker vara sanna samtidigt?Det viktiga är att ha levt ett gott liv och känna sig tillfreds. Och att Jan Malmsjö fått snurra hennes jord. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: Kära dagbok, brinnCitat: "Ni kommer ju leva hela livet, jag svär, för fan, du får hela min årslön om jag har fel."Bästa låt: Vintersaga- Monica TörnellBetyg: 6/10Dagens bilder: Mamma och jag klev ner i vattnet och fötterna blev till smärta och kramp. Vad är det som händer i viken, hur rann Norra ishavet in här? Mamma slängde i termometern och vi gjorde varsitt snabbt dopp och sedan läste vi. Femton grader. FEMTON. "Nu kommer ni prata om det här hela kvällen", sa Elin. Så det gjorde vi. Det var femton grader i viken, Elin. Det är helt otroligt. En kompis har ägnat 74495 timmar åt att göra en egen pizzaugn. Jag vet inte ens vilket verb jag ska använda, byggt? Murat? Asfalterat? Fin var den i alla fall. Han slängde in en vedhög, tände på och när det var 400 grader så skjutsade han in märkesdeg han gjort själv och det var de godaste pizzorna jag ätit i mitt liv. Kön ringlade. Jag sa till barnen att det är helt otroligt hur de inte kan sköta sig själva och bara leka med varandra som förr i tiden. Vad jag menade var: lämna oss I FRED. Efter en stund blev det tyst. Och sen såg det ut så här. Visst kan de leka och vara utan skärm men herregud vad det alltid och varje gång kommer medett väldigt högtpris. Men jokes on them för jag tvingade dem inte att städa undan kojan och således kan de inte göra om det imorgon.
