Det roligaste Joachim vet är att kalla mig KD. Eftersom jag är en sådan kärnfamiljsfundamentalist. Vad han glömmer varje gång är att han ingår i den. Familjen. När vi är ute och går tillsammans allihop, så som vi gör den här veckan, så undrar jag om folk undrar om barnen har samma föräldrar och om det spelar någon roll. Det gör det inte. Men jag tänker på det ändå, för herregud som jag glor och tänker på alla andras familjer. Hur gamla de är, hur stor åldersskillnad det är på barnen, om de håller sams, hur länge föräldrarna levt tillsammans, om de ska ha fler barn, om de ville ha fler barn men en sa nej, om de kommer vara tillsammans tills de dör, eller inte. *Att hitta en familj, att göra en familj.Att bli besviken.Känna skammen.När det inte händer. Att man inte blivit vald som romantisk partner.Det är modigt att prata om avsaknad av livskamrat. Jag kan nog inte komma på något som är modigare. Eftersom man tror att det säger något om vem man är.Det gör det inte. Som så mycket annat i livet handlar det om tur och tillfälligheter. *"Vilka jävla pattar, kolla vilken röv."Jag älskar att hon lärde sig att njuta av det. När det inte skreks på svenska. (Även om jag tror att de vet vem Heidi Klum och Kendall Jenner är i Egypten också.)*Att hitta en vän är att hitta det onda skvallret i dig i någon annan. Glittret i era ögon då. Våga säga det där som är förbjudet för att se om den andra nappar, hur hon böjer sig lyckligt fram istället för att rygga tillbaka. Kärleken i det förbundet, du och jag genom mörkret. Att hitta en partner är svårare, där fungerar inte elakt skvaller, tvärtom måste man framstå som någon man inte är. Någon som inte pratar illa om andra. Sen, när de inte kan vara utan dig: här kommer jag och jag är en djävul. "Här mitt emot sitter en annan som jag." Sommarpratet beskrivet med en mening: Familj?Citat: "Roger är en jävla socialbidragstagare med hiv"Bästa låt: Låt bli att bli kär i mej- Siw Malmkvist, Harry ArnoldBetyg: 6/10Dagens bilder: Vi kom till Fjällbacka och gick i spåren av "Jag har inge barn!" Mina barn tycker att jag är sjuk i huvudet som ideligen frågar efter femman, var han är, vem som har koll på honom. "Om han försvann finge jag rida där Mattis red, skrika ursinnigt JAG HAR BARA FYRA BARN" Vi gick upp, tittade på Fjällbacka och sedan gick vi ner igen. På väg ner fick jag ett meddelande som gjorde att jag blev stående i en gömma i berget. Världen stannade och sedan fortsatte den igen. Eftersom allt gick bra. Mina tjejer. Vi fick låna krabbfiskegrejer av en gullig tjej, så nu kan vi kryssa av det. Han släppte taget och sprang iväg över bryggan. Nu var han där igen. "Får man dyka här?" frågade jag tre kvinnor som satt nybadade på en bänk. "Jag vet faktiskt inte", sa en av dem. "Men mamma, de skulle väl inte ha ett hopptorn om man inte fick dyka", sa han. Men jag tänker att han är lång. Det här hopptornet ihop med det här vattendjupet kanske inte är dimensionerat för honom. Sen dök han. Det var så kallt, vi frös, krabborna frös, de knäppte med sina klor. Tre hopp till och sedan gick åkte vi vidare. På kvällen åt vi en mycket sen middag och sedan tittade vi på fotboll.
