Det finns Kol-14-datering och så finns det Vet du vem Yung Lean är?Det gör jag. Nu ja. För att det pratades om honom, inte i mina kretsar men liksom "i media."Plötsligt gick det upp för mig att Yung Lean var samma för mig okända världsstjärna som fyllde Globen den där gången. Det var en overklig känsla när det hände, för Yung Lean och för mig. Hur kan jag vara så bortdribblad kulturellt att en artist stor som ett utsålt Globen är någon jag aldrig hört talas om? Inte en låtjävelkan jag. Jag tycker inte om att den kulturella världen är så vid att en stor artist kan gömma sig mitt på ljusa dagen.Inget av det här är Kristoffer Leandoers fel, Yung Leans pappa, och den enda anledningen till att jag vet det är för att någon skrev att Sommarredaktionen, i brist på Yung Lean, fick ta en av hans föräldrar.*Kristoffer Leandoers Sommar är formulär 1A för att får en bonde att känna sig som en bonde. Inte heller detta är hans fel. Ska han låtsas att han inte är uppväxt med coola föräldrar i en cool stadsdel av en cool stad? Att hans föräldrar inte lyssnade på pop och så. Jag tar allt det där med jämnmod, jag har inget val, för mot hans språk och leverans har jag inget vapen att hålla upp.*"Plötsligt är smitvägarna borta."*Särskilt jävelförtjust är jag i hans beskrivning av berättandets ljugeri i allmänhet och det kärleksfullt brutala ögat på sin mamma i synnerhet. *Också jag skäms för att jag pratar för mycket.Häromkvällen satt vi på Elins altan, drack rosé och åt lättsaltade chips när Elins man klev ut och sa ”nu kanske du ska andas lite” och gick in igen. Jag blir arg, jag skäms, men sedan gör jag en djupinandning och pratar i en kvart på utluften. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: Skriftspråkets magiCitat: "Sedan augusti har jag frusit. Sedan augusti har jag varit trött"Bästa låt: I'll be your mirror- Velvet Underground, NicoBetyg: 8/10Dagens bilder: Vi åkte och kvällsbadade på Öland. Jag gjorde skulpturer tyckte jag. Vi poserade och funderade på vad vi skulle orka göra till middag klockan halv åtta. Det blev ostar och vitlöksbröd. Vi grävde ner honom. Han njöt av tyngden. De slogs ojämnt. Barnet gjorde en säl. Vi försökte ta en cool bild på hans ansikte under vattnet. Originalsittapåstenen-stenen. Ett av barnen som inte följde med till Öland hade skördat rabarber. Fick syn på hur lite man får syn på vårt hus nuförtiden. De bara vrålväxer ikapp med varandra utan att man behöver göra något. Clematisen måste klippas ner ibland men det är ju bara för att vi ska ha någonstans att vara. Det är hennes värld och vi får gröpa ett litet levnadshål i henne och bo där. Häromdagen frågade jag Joachim om jag ska vattna vindruvorna men han sa nej, det behövs inte. Förstår ni? Vinrankan bara står och hänger där, är vacker och underbar, kräver ingenting och sedan blir den vin.
