Nu har vi fått höra berättelsen om hur Helena Bergström och Colin Nutley träffades medan han var gift och hade en nioårig son i två sommarprat, och så här får man kanske inte säga i den lustfyllda tidens ärevarv, men jag vill höra Colin Nutleys ex-hustrus sommarprat. Helena Bergström beskriver sig själv som den andra kvinnan. Tänk att få ta del av den första kvinnans perspektiv. När Helena flyger till London för att ställa ett ultimatum till Colin: Följ med mig till Sverige annars är det slut. (De var ett par i två år innan Colin lämnade sin fru som kände till förhållandet.)Det finns minst fem sommarprat att fylla. Låter jag ställföreträdande bitter? Det gör inget, för det är jag inte. Människor lämnar varandra hela tiden, äktenskap tar slut, relationer blir till smutsiga överlappningar och sedan ska det heta att "vi blev ett par först efter skilsmässan" eller klassikern "vi hade inte sex förrän jag hade berättat att jag ville skilja mig."Lite som att städa efter midsommar. Jag är inte arg på Helena Bergström, det skulle vara mycket onormalt av mig, inte heller dömer jag henne. Jag säger bara: en röst i sommaren för alla kvinnor därute som kanske står och förbereder tea i sitt brittiska kök när mannen kommer hem och säger att han efter två år har bestämt sig: nu blir det den unga vackra skådespelaren.Vem vet hur livet var under de här två åren, vilka självuppoffringar hon gjorde. Hur får jag honom att stanna? Hon kanske pysslade med sitt utseende, försökte se sig själv utifrån, hur konkurrerar jag med den andra, hur blir jag härligare och mer åtråvärd, hur gör jag så att han stannar hos mig? Och det anstår mig inte att hymla med vad jag verkligen tänker på: hur det var för sonen vars pappa flyttade till ett annat land.Det är så mycket man inte vet, eftersom saker är privat. Problemet är ju när man får ta del av brottstycken och halva jag förstår att det måste vara så medan andra halvan pusslar egna pussel, fyller i där det är tomt. Andras liv är inte vår angelägenhet men när vi hör ett intimt Sommar i P1 så blir det angeläget. Över otrohetsaffärer lägger sig ett förlåtande lugn för varje år som går. Nu har de varit tillsammans så länge, det blev ju bra till slut, nu har det herregud gått så många år. Men den tiden har också gått för den första kvinnan. Och hon verkar ha förlåtit, både hon och sonen bor i Sverige. Om detta vill jag höra mer. *Ett bra sommarprat ska väcka något i lyssnaren. Jag är, som ni märker, vaken. *Det gör mig ledsen att höra att vi kanske aldrig får se uppföljaren till Black Jack, en av de bästa svenska filmerna någonsin. Den har den där sällsynta mötet mellan mörker och humor. Jag skrattar och jag gråter åt människans litenhet mitt i allt det stora.Det går inte en vanlig vecka utan att jag citerar Reine eller Johannes. "Din äckliga gris" är en del av mitt språkminne och liv. * Foto: Mattias Ahlm/Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: "När Colin kommer hem"Citat: "Jag är ensam. Jag är fan ensam."Bästa låt: Teardrop- Massive attackBetyg: 6/10Dagens bilder: Midsommarkransar dagen efter. Dagmars. Grillkvällens offer. Julklapp från dotterns pojkvän. Sedan vi städat undan Briska cider med och alla myror som ville ha mer så stod blåklinten kvar. För ikväll blir det bjudning igen. Seså. Morgondagens potpurri. Min krans, om krans inte är en skyddad titel. Jag älskar de här stolarna tusen. Så enkla och vackra och billiga och långlivade. Vi ses i morgon.
