Varför är det här åtta av tio plågsamt att erkänna: När jag är på SPA tänker jag på vad vi kunde gjort för pengarna istället. Det är inte så att jag tror att jag är unik i detta, det är mänskligt och normalt och de som inte tänker så tillhör nog enprocentarna. Men det är pinsamt att skriva att jag tänker så. Om detta handlar Anders Rosengrens Sommar, tycker jag. Inte att det är pinsamt att berätta privata tankar men oförmågan att vara här och nu. Att lägga flera tusenlappar på att åka till ett slott eller herrgård som någon rustat upp, grävt ett bubbelbad där kåta par står i kö medan cavan blir ljummen, äta trerätters middag mitt bland alla färdigluggna och nyduschade par och inte kunna njuta av det. Jag tror inte att Rosengren menar att vi ska ha pengarna i näven och sitta på en sten i en skog och tänka tankar. Jag tror att han menar att vi kan göra både herrgården och stenen men att vi måste kontemplera och använda våra händer och röra vid kroppar (inte i SPA:et, men alltså allvarligt talat, ni som åker på SPA måste verkligen sluta hångla i bubbelpoolen, det är mycket äckligt och jag måste då kontemplera vad ni ska göra på rummet sen och detta tvingar ni mig till. Och om du som läser det här tycker att det var en mer pinsam bekännelse från mig än det där med pengarna så kan det nog stämma.)Ibland tycker jag synd om forskare som forskar i vad som är nyttigt att äta. Aldrig några nyheter, stackarna. Så sent som i förrgår läste jag en intervju med en forskare i mag-tarmkanalens bakterieflora. Han berättade att han äter baljväxter och grönt och undviker vitt bröd och läsk och det har jag liksom hört fler gånger än jag har hört mina barn säga Mamma på ett sommarlov. Anders Rosengrens ord känns självklara men nya ändå. Att koppla ihop kropp och själ är en motståndshandling i det digitala helvete vi programmerat oss in i. Jag hatar AI med glöd och hetta. Min kropp min själ har lust till sten. *Faster Birgitta är en av de som lyssnar på samtliga sommarprat och sedan läser mina texter. Hon är dock den enda som sms:ar mig hotfullt om vilket betyg jag ska sätta. Idag kommer hon skriva att om jag inte ger Anders en tia så ställer hon upp mig mot en vägg och skjuter slut på ammunition. Foto: Lina Arvidsson/ Sveriges RadioSommarpratet beskrivet med en mening: Du levandeCitat: "Tänk att det är tillräckligt att vara levande."Bästa låt: Duvemåla hage-Helen Sjöholm, Orsa Spelmän, Anders Eljas, Malmö Musikteaters OrkesterBetyg: 8/10Dagens bilder är en levande frukost i nuet: Jag gick ut för att äta min ensamma frukost ensam. Inte för att det måste vara så, men ingen annan vill sitta ute. Så jag tar min fil och min kaffe och mitt korsord och får en ensam stund ensam. Det här är dagens bästa stund, hann jag tänka innan mellanbarnet kom ut och ställde sig alldeles nära. "Får jag ta en sån här bit?" sa han och pekade på müslins guld: papayan. "Ja, det får du", sa jag. "Får jag?" sa han som om om jag någonsin sagt nej till hans fejs, till något barn när det kommer till mat. De får alltid ta och trots att hela min kropp vrålar att han ska FUCK OFF eftersom han har ätit frukost och hela köket är fullt av mat, bara ta, så måste han alltså ställa sig och pilla i min mat. Trots att jag vill lägga armen kring min tallrik så får han ta. "Får jag ta en till?""Jaja, men GÅ sen", sa jag. Oj oj, I grew a pair. Han stöter till bordet med höften och kaffe rinner ut. Frukosten blir sämre ett övergrepp i taget. Innan han går hinner han kritisera hur jag är som förälder till hans yngre bror. Sen försvinner han äntligen. Han tog godbitarna, sölade ner bordet och sårade mig i det sårigaste. Men jag har mitt korsord, tänkte jag uppmuntrande inåt. Men det var redan färdiglöst. Saltet har gått ut, tänkte jag. Och ändå smakar det bara vanligt salt. Är inte salt det man lägger in saker i så att de inte ska bli gamla? Borde inte salt vara odödligt? Är inte salt det som är kvar när man torkar vatten? Hur kan sådant bli härsket? Pappa har gjort en skärbräda. Han gick in och lämnade den i huset när vi inte var där."Men ni hade ju redan flera stycken" sa pappa. Men han förstår inte. Hur vet man att man har för många skärbrädor i trä?DET VET MAN INTE. Jag använder alla varje dag. Annars blir någon av dem ledsen. Äggvitan var löst. Så värdelös blev den ensamma frukosten när den inte fick vara ensam.
