Herregud vad härligt det är att vara singel!När det är någon annan. Allra helst på teve. Jag har börjat se om Sex and the city och där är det så härligt att man blir rent ut ledsen när de skaffar pojkvän. NU BLEV DET TRÅKIGT, tänker man och tycker synd om den vars liv saktar ner och blir förutsägbart och utan spänning och med en massa "När kommer du hem?" och "Vad ska vi äta?" och sådant bös. Att bli lämnad, även om det är på ett fint och moget sätt, vid trettiosju precis när vuxenlivet ska börja på riktigt, kanske en större lägenhet och kanske en bebis. Att vara helt oförberedd. Vilken brutal käftsmocka. Men bra att det hände så att Linnea kunde bli ihop med stenkillen. Bra att hände så att hon kunde göra Sommar av det. Det som inte dödar gör dig ledsnare. Ledsnare än döden nästan. Att bli stoppad mitt i steget när de andra berättar att deras barn ska få syskon. Bra att det hände så att andra kvinnor som har tunt hår och små bröst och har en labrador mindre än innan får höra att det finns ett nytt liv runt hörnet på lägenheten där man delade allt och hade ljuvligt tevemys. Och visst kan det komma ett hörn igen, ingen går säker från kärlek som tar slut, men där det finns ett hörn finns det en fortsättning. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: HjärtekrossMin återkommande känsla: Hopp Citat: "Det är inte ett svek att inte vilja"Bästa låt: A real hero- College, electric youth Foto: Mattias Ahlm
