Vi hade middagsgäster igår och en av dessa berättade att hon hade läst en av mina sommarrecensioner. "Men det stod inget om själva sommarpratet?" sa hon. "Nej, alla texterna handlar om mig!" sa jag. Hon trodde att jag kanske hade undvikit sommarpratet eftersom jag tyckte att det var så uselt. Så är det inte. Jag har hört hisnande dåliga sommarprat i år men det ska inte synas här. Jag bestämde mig för att inte skriva ner ett enda, jag känner ingen lust till det. *För en stund sedan frågade jag Joachim om vi sms:ade till varandra när vi träffades. 2001 skrevs väl inte så mycket sms, eller? Han svarade att vi var tillsammans varje dag och sågs hela tiden så det fanns ingen anledning att skriva sms. Awww. Eller menar han att jag var klängig? Han borde njutit mer, det tåget har ju liksom gått. Vad jag vill få sagt med detta är att jag inte för åttahundra miljarder kronor skulle vilja läsa upp våra sms i ett sommarprat. Men jag är glad att Lotta gjorde det, mycket fint var det!*Det är modigt att dejta efter femtio, trycka iväg ett sms och sedan ett andra när man inte fått svar på det första. Djärvt vågat, allting vunnet. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: MänMin återkommande känsla: FrejdigCitat: "Jag gillar inte att rota i gammalt som skapat ärr i själen"Bästa låt: En så'n karl- Anne-Lie Rydé*
