Mitt barn skickade en reel som gick ut på att:Du är den du är på grund av den där slumpmässiga filmen dina föräldrar hade inspelad på VHS och som du därför såg en miljon gånger. I många fall finns det förstås ett par stycken sådana filmer. Hos oss var det bland annat Annie. Hos mina barndomsvänner Anna och Caroline var det Anderssonskans Kalle och därför blev den också min. Messiah Hallbergs pappa Nils spelade huvudrollen men nu när jag googlar så inser jag att filmen från min barndom är inspelad 1972. Filmen med Messiahs pappa är från 1934.Min fint uttänkta koppling dör och försvinner iväg med de där isflaken Anderssonskans Kalle hoppade mellan i den enda scen jag faktiskt minns. *När jag var barn hade jag en kompis vars föräldrar var äldre. "Din mamma är gammal", sa jag och ångrade mig. "DIN mamma är gammal", sa han. Vi var åtta år, min mamma var trettioett. När jag var trettionio och gravid med femte barnet och kände mig lite gammal så frågade jag en kompis hur gammal mamman till min barndomskompis egentligen var när hon fick honom. Hon var trettiosex. Och det var hennes fjärde barn. Det är inte gammalt. Men det var det då. Och framför allt: det var gammalt när man jämförde. När han jämförde. *Messiah Hallberg ägnar uppväxten åt att vara rädd att det värsta ska hända och när det händer så blir livet lättare att leva. *Det är befriande och nedslående på samma gång att vi inte kan låta bli att prägla våra barn. Någon störning kommer färga av sig, frågan är bara vad det blir och hur mycket och hur lätt det är att skaka av sig. Jag har precis som Messiahs pappa svår vägvrede och den är mina barn marinerade i. Min syster är också arg i bil. "Det var i moster Elins bil vi lärde oss Fitta och Kuk", har mina döttrar berättat. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: ÄngslanMin återkommande känsla: VarmCitat: "... och bredvid bilden stod vita syrener som jag hade låtit flyga in från Holland."Bästa låt: The Greatest- Lana Del Rey Foto: Mattias Ahlm
