Jag lyssnar på Ida Johanssons Sommar med en mammas öra och det är därför jag gråter flera gånger. Det är därför jag skrattar. Och det är därför jag tycker så mycket om det. Hur ska det gå för mitt lilla barn, tänker man när barnet föds och sedan pysslar man med den tanken tills man dör. Och det alldeles oavsett om alla fingrar finns, om allt är friskt och bra, oavsett kromosomer. Du kan ha 78 kromosomer och jag kommer älska dig 78 miljarder. Och man lämnar inte bort 78 miljarder. Jag gråter när Ida ringer till sin pappa. "Det blev en tjej!" sa vi. *Jag skrattar när hon säger att hon inte ska skryta och sedan säger att hon är otroligt bra. *En gång ringde de från sjukhuset för att berätta att det såg bra ut med min bebis i magen, kromosommässigt. Den gången var jag så ledsen och bedrövad i förväg att jag tackade apatiskt och tänkte Jaha, vad ska jag med den informationen till? Jag vill bara veta att bebisen lever tills den föds och sedan fortsätter med det tack. En gång i tiden tänkte jag att man nog ska ha klart för sig vad man ska med testresultatet till, innan man får det. Men det här är svåra frågor och man ska inte döma. Ida Johansson finns, och hennes Sommar får 78 miljarder poäng. Sommarpratet beskrivet med ett ord: LivsglädjeMin återkommande känsla: Lycka Citat: "Utan mig skulle jag inte finnas"Bästa låt: Handens Fem Fingrar - Lisa Nilsson, Henrik Janson * *Lyssna om Sannas Sommar
