I podden Wollin och Clara (bli prenumerant och gör mig och Clara sådär lagom lyckliga som bara prenumeranter kan) har jag under sommaren listat mina fem favoritfilmer med mina fem favoritskådespelare. En som inte kom med var Steve Martin. En av mina favoritfilmer med honom heter Parenthood. Jag tänker på scener från den filmen minst en gång i veckan. Ingen film har beskrivit det roligare och sannare. Att lyckas skildra föräldraskapets piss och silver kräver stor begåvning och, förmodar jag, erfarenhet av vad det vill säga att vakna som en förlorare och somna som förlorare i en tävling man inte ens förstod att man anmät sig till. I en scen i filmen står Steves karaktär Gil och pratar med sin systers man Nathan. Nathan har precis visat upp hur hans lilla dotter kan det periodiska systemet utantill. Gil börjar berätta något smart hans egen lilla son har gjort på förskolan när han får syn på sonen som äter upp lapparna med det periodiska systemet. "Vänta lite Justin så ska jag hämta lite dip till dig", säger Gil och ger upp i sitt sarkastiska ansikte som bara kan sitta på Steve Martin. När jag lyssnar på Sommar i P1 med professorn och hållbarhetsforskaren Carl Folke är jag Gils son med munnen full av periodiska systemet. Resiliens? säger jag medan jag tuggar och ser ut som en ohållbar idiot. *"Ligger i greset, sedeserla"Det finns stockholmska och så finns det STOCKHOLMSKA.*Är det myggorna som står bakom kampanjen "Återställ våtmarker?" Det kändes så på altanen igår. Varför ska de alltid vara på fotknölen, är det godast där? *När jag har lyssnat på en klimatforskare känns det alltid som att jag har blivit tillsagd på jävla skarpen. *Att vara tillsammans med Joachim är som att vara tillsammans med en hållbarhetsforskare i en backe och bli svintrött. * Foto: Mattias AhlmSommarpratet beskrivet med ett ord: NaturMin återkommande känsla: EnfaldigCitat: "Året är 1983. På den tiden låtsades ekologer som om samhället inte finns och ekonomer som om naturen inte finns."Bästa låt: Opening- Philip Glass
