Varför ska vi som inte tror på liv på andra planeter behöva känna oss dumma? Det har jag nästan slutat gå med på. De som tror på utomjordingar är faktiskt värre än de troende som kräver att vi som inte tror ska förklara hur liv uppstod. Inte vet väl vi. Vi är bara människor. Vi kan mycket om sådant som vi behöver veta, och så vet vi lite mindre om det vi inte måste kunna. Vi måste inte veta hur allting började. Och vi är inte dumma för att vi tror att vi är ensamma i universum. Varför skulle det inte kunna vara så? Jag kan till och med tänka så när jag är i skogen. Vad stort det är här och jag är helt ensam, hur är det möjligt? Skogen är så stor och det finns så många människor i världen, så trångt, och här går jag och kan inte se en människa åt något håll. Så tänker jag när jag väldigt sällan är i skogen. För oftast så är jag bland människor och då tänker jag: Varför måste alla vara där jag är? Kan de inte vara någon annanstans i universum. *Vi är ensamma. *"Hur en stark person kan få andra att se samma sak som en själv."En profet är en profet är en profet. *Tänk att ufon aldrig blir lockade av de blinkande ljusen i Las Vegas eller de höga blanka byggnaderna i Dubai, så att hundratusentals människor ser samma sak samtidigt. Nej, ufon reser ljusår i evigheter för att sväva över potatisåkrar och smala landsvägar sedda av en och en i taget. *Jag har ingenting alls emot att människor tror på ufon och Gud och elallergi. Men jag ska inte behöva känna mig korkad för att jag tror att vi är ensamma i universum. För det är vi. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: TroMin återkommande känsla: Hallå?Citat: "Svaret fanns på Kinnekulle."Bästa låt: Life on Mars?- David Bowie* Foto: Mattias Ahlm
