Hej Augustin, hoppas att allt är bra med dig!Det är så man inleder korrespondens. Det skulle vara så konstigt om man hoppades att nästan allt var bra med någon. Hoppas att allt är bra med dig, varendaste del av ditt liv. Hoppas att du hade en fin sommar, många soliga dagar och sådant. Du kanske undrar hur det har gått med mitt manus?Jag är ledsen. Det heter bättre på franska tycker jag. Je suis désolé.Jättedésolé är jagvisvaidig Augustin. Mitt liv tycks vara det som händer mellan olika skräckupplevelser jag utsätter mig själv för. Jag vill inte ha det så, vill verkligen inte leva så. Jag vill ha det lugnt och jämnt och en dag så dör jag och då har jag inga dalar bakom mig. Ändå blir livet så, gång på gång. En gång kallade jag det Bara det här är över så får jag leva sen. Alla dessa saker jag utsätter mig för. Frivilligt. Den här sommaren skulle jag se över mitt bokmanus och ordna med sådant vi pratade om när vi sågs på det där caféet som är lite överskattat, förlåt. Äsch, det är väl mest min nedsatta hörsel när det är stimmigt och plink och plonk, du vet. Men i sommar drog jag på mig tre saker. Jag hade tre saker.Jag tackade ja till att simma ett lopp. Jag skulle ta simningen i ett minitriathlon för Lag Kalmar kommun. Mitt syskonbarn skulle namnges och då bestämde jag att jag måste sjunga en låtjävel samt skriva och läsa upp en diktjävel.Och så tackade jag ja till ett framträdande hos Kalmar teaterförening. Till detta skrev jag ett manus om tjugo sidor. Jag hade tre saker.Sommaren blev ett varmt sjok av tid som luktade ångest. Ångest över dessa tre saker som jag räddes, som jag längtade skulle vara över. På min väg till mina tre olika saker tänkte jag: Om jag blir påkörd av en buss så slipper jag. Men då är jag död. Så man får väga. Je regrette TOUT. Tout tout lät bilen och den referensen förstår bara två i hela världen. Jag tänker på dig Augustin.Varje dag. Ibland flera gånger samma dag. Ibland glömmer jag bort dig bara en liten stund. Men så blir det en söndag tidig förmiddag och jag har mitt löskokta ägg och mitt hårda kaffe och min fil med blandade nötter och min tidning med mitt korsord, i lördagstidningen har Barometern Veckans stad och det är mitt bästa. "Och nu blir det ett kåseri med Augustin Erba", säger de på God morgon världen! Och genast får helgslutet en besk och bitter smak, det ligger ett djur i kaffet och tittar på mig, som om det var mitt fel. Sommaren bara gick. Först till mig, sedan med mig, sedan ifrån mig, Som alla undrade jag förstås: Vad hände?Men också. Satan.Jag har haft alla barnen hemma hela sommaren, och varje år tänker jag: Det här är året jag slutar använda barnen som ursäkt. Okej nu. Nu.Nu ska jag sluta skylla på barnen. sen gör jag det ett och ett och ett år till. Varför gick åttiosjuåringen inte över vägen?På grund av hennes barn mellan sextiotre och fyrtioåtta. Jag hade tre saker. Om det inte har framgått så har jag gjort väldigt lite åt mitt manus. Och ikväll är det fest. Piratförlaget firar tjugofem år. Vi ses där. Du är nog glad. Jag är désolé.