Det kan ju egentligen inte ni veta. Men det slog min häromdagen, när jag rensade badrumsskåpet, att jag har 99 tuber och en tom lotion är inte en av dem. Jag älskar tanken på bodylotion, men det blir ju aldrig av. Jag tycker det är illa nog att behöva lägga tid på att duscha och tvätta håret, det är en så otroligt påfrestande uppförsbacke varje gång. Man duschar sig operationsredo-ren, rollar sig och parfymar sig, moussar sig i håret, fönar och formar och så, nu var jag klar. Men sen kommer sminket, om man ska ha sådant. Och så har halva dagen gått och det är ändå ingen som bryr sig om jag är ful eller fixad. Det är inte viktigt för någon, allra minst mig. Ändå, hela denna cirkus. Och man vill ju så gärna att det ska hålla i sig. Att armhålan ska vara grön Rexona för alltid, att mascaran inte ska lägga sig under ögat och att luggen inte ska bli flottig. Men en ny dag gryr och allt börjar om igen. Människor som är sjuka brukar hålla räkningen över hur många dagar det gått sen senaste duschen och se det som ett problem. Det är ju det bästa med att vara sjuk! Att kroppen blir så lågintensiv och halvdöd, ingen produktion utsöndras. Tillbaka till badrumsskåpet och rensningen av det. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag hade alla pryttlar för att se invecklad ut, att det liksom är svårt att vara jag. Om ni vill vara jag så måste ni ha serum och extrakt och micellärt vatten trots att ingen vet vad det är. Men om man har elva miljoner flaskor och burkar men går runt på Ica-deodorant och dagkräm, då ser man bara dum ut. JAG BLIR SÅ ARG PÅ ATT MICELLÄRT VATTEN FINNS. Män tänker på andra saker. Hela dagarna går de runt och funderar på hur de ska göra livet enklare för sig själva. "Det är elementärt", min käre Watson. Och vi bara "Det är micellärt!" Jag är inte emot hudvård och hårvård och smink. Jag har bara en kuslig känsla av att jag föddes som en fyra och kommer dö som en fyra och att jag kunde ätit på restaurang för pengarna. Alla mina lotioner och hur de aldrig mjukade upp mig utifrån. Nu står de på rad alldeles sura och klumpiga. Frågan var varför jag har slutat smörja in mig, men när jag tänker efter så har jag nog aldrig börjat.