Minns ni när jag skrev om att "vara ute i god tid inför ett kalas men i sista sekunden baka kakor eller tvätta väggar så att man definitivt sitter i skiten"? I fredags utsatte jag mig för hårvarianten av detta. Jag skulle bussa mig själv till stan, och den bussen skulle gå klockan 17:11. Klockan 17:00 bestämde jag mig för att klippa luggen. Hur kom jag ens på tanken? Luggen var väldigt lång, givetvis, men det fanns 1440 minuter det senaste dygnet att klippa den. Men så råkade det bli så att jag var färdigklädd, färdigfriserad, färdig på alla sätt. Och det är då det tydligen inträffar någon slags kemisk reaktion i mitt medvetande. Jag MÅSTE göra något så att det blir panik i hallen. Jag ska klippa luggen! Kamma ut, knip ihop, vrid om, vänd upp och klipp. Som jag har sett på youtube och som jag har utsatt mig för så många gånger förut. Det här skulle vara ett bättre inlägg om det misslyckades. Texten skulle bli rivigare, bilden roligare. Men allt gick bra. Så någon läxa lärde jag mig inte heller. Det är riskfyllt att vara ute i god tid, så jag tänker akta mig för att vara det även fortsättningsvis.
