När man har så kort hår som jag har nu så behöver man inte borsta det! Det var så långt innan jag klippte mig, om jag inte borstade håret minst en gång om dagen så fick jag klippa bort tovor som från ett får som irrat bort sig i urskogen i elva månader. Men nu! Jag kan tvätta håret utan att borsta det innan, utan att borsta det efteråt, utan att använda balsam. Jag har kapat mitt hår och jag har kapat min fixtid. Det är ingenting mindre än magiskt. Nu vet jag precis hur de som har rakat huvudet känner sig: frihet! Livet är enklare och roligare och jag slipper trasslet och dragandet i håret som är tråkigare än att plocka ur diskmaskinen. Jag avskyr att borsta håret, och nu behöver jag inte bry mig om det. Jag tog till och med en bild, och när jag tog bilden så tänkte jag; det blir till och med snyggare av att inte borstas. Jag ska skriva ett blogginlägg om det fantastiska att inte behöva borsta håret. Jag laddar upp bilden i wordpress, gör ett utkast och går in i inlägget. Så jag ska alltså gå och rafsa fram en utredningskam, gräva djupt i en burk fet inpackning och be en bön. Vad ska ni göra idag?