Sedan evigheternas evighet har jag använt Sensais Milky Soap. Ibland får jag ett ryck och provar något annat. Men jag är en idiot. Har man hittat sitt bästa så ska man hålla hårt i det. Detta gäller i livet i stort, men för rengöring alldeles särskilt. Sluta leta, ditt fåfänga stycke som tror att du kan köpa evig ungdom på burk. Jag pratar med mig själv, men det här är en text till er. Älskade mjölkiga tvål. En gång fick jag för mig att prova den här. Gör det inte. Mousse är generellt aldrig någonsin en bra idé. Alla jag har provat har varit ineffektiva, odryga samt svidit i ögonen. Mousse är: gnugga och gnugga (trots att man inte ska), titta upp och möta sin spegelbild, allt är rött och flammigt och det det enda som inte blivit irriterat är sminket, som sitter kvar. Och efteråt är till och med ett stort flottigt fettofejs som jag så uttorkad att öronen lossnar när jag ler. Aldrig mer mousse och aldrig mer något annat än mjölktvål. Trodde jag. Tills jag häromdagen botaniserade i hyllorna på Kicks i jakt på en kick. Alla märken, allt lull-lull, jag blir så sugen, så lockad, så indragen, så lurad, så lätt. GÖR DET INTE MALIN. Men. Plötsligt går det upp för mig att Sensai har olja. Olja! Och nu finns det nog ingen väg tillbaka är jag rädd. Eller så himla rädd är jag ju inte förstås, för jag har hittat OLJA! Bra rengöring ska vara: Man tar en liten klick Man masserar in Det luktar inte för mycket Man tittar i spegeln och får nästan en chock, allt är borta, utan gnugg. Ansiktet stramar inte, det känns mjukt och fuktigt och rent. Allt annat är dumheter. Hejsvejs från flottfejs.
