Jag kan diska berg. Diska är roligt och tillfredsställande. Att ställa in i diskmaskinen, plocka ur, ställa in i skåpen är istället att stå framför berget. Utan ben och armar. Bredvid står en man och säger KOM IGEN NU DET BLIR KUL. Det är mitt livs största motstånd. Jag har simmat i strömt vatten under Kalmars broar, stått stilla, vevat mjölksyran ur armarna, fått panik, fastnat, hängt med naglarna i stenväggarna och blundat ut tårar. Men det var ändå lättare i hjärtat än att tömma en diskmaskin. För till slut kom jag ändå ut på andra sidan bron, plötsligt landade solens värme och ljus på mitt ansikte och jag kände liv och fulländning. När jag har plockat ur en diskmaskin tänker jag att imorgon börjar allting om igen och då är det som om själva livet saknar färg och form. Och då är det ändå inte det tråkigaste jag vet. Det var därför jag skrev så som jag gjorde nu.Att tömma en diskmaskinen, gafflarna ska dit och osthyvlarna ska dit, är ändå roligare än. Att köpa nya underbyxor. Jag kanske borde skämmas, men det gör jag inte. Det viktiga är att man är hel och ren och det har jag slimmat ner till att det viktiga är att man är ren. Det är roligt att köpa klänningar och kappor. En ny parfym. Ett par roliga örhängen. Trosor är tråkigare än elvatusen körda diskmaskiner på rad. Hur ofta köper ni trosor? Och: hur får ett par trosor se ut innan ni kastar dem? Det här är vad Pia såg när vi bytte om efter simningen idag. Precis, klockan är bara förmiddag och jag har simmat. Som en sådan kvinna. Det var inte morgonsimning som i "simma innan de andra vaknar", men ändå. Vad, om något, vill ni veta om simningen? Kanske enklare om jag bara berättar. JAG LÄRDE MIG VOLTVÄNDNING IDAG!Jag hade tänkt se en instruktionsvideo på youtube innan men det glömde jag. Vi stod i den grunda änden och pratade. "Hur gör man egentligen? Det ser så himla svårt ut", sa jag."Men man gör väl bara en kullerbytta, eller?" sa Pia. Pft, tänkte jag. Så är det ju inte, tänkte jag vidare. Pia gjorde en kullerbytta under vattnet, en sån vanlig, en sån man gjorde när man var barn och stackars mamma var tvungen att titta och säga wow. Precis då gick en simlärare förbi. "Helt rätt, så gör man", sa hon. Så då tog jag det långa simbenet före det andra och vattenälgade mig över till den djupa änden och provade. Och provade igen. Och igen. Och igen. Och plötsligt var jag en sådan. Som kan voltvändning. Sen fick jag storhetsvansinne och bad Pia klocka mig när jag simmade tjugofem meter. Vi har ingen femtiometersbassäng i Kalmar, än. Tjugo sekunder. Är tiden jag ska slå om jag ska slå mig själv. Om det inte har framgått så älskar jag simning tusen miljarders miljoner. Annat jag älskar är Clara och vår podd som idag har nedkommit med ett nytt avsnitt. Det tog Clara ett par år att prata om det, men nu berättar hon om bråket med Billgren/Wood. Clara pratar också om Taylor Swift och Blake Lively och detta med att vara en "girls girl."Jag berättar om en halvnaken man i Tylösand, det kommer inte sluta bra för mig nej. Avsnittet heter "NEJ MEN MALIN!" och finns härVågar jag hoppas att det är idag ni börjar prenumerera? Det kostar 29 kronor i månaden. Ingen bindningstid. Genom ett knappklick kan ni sedan enkelt flytta podden till den spelare ni föredrar. Om något krånglar, om ni behöver hjälp i processen, så skickar ni ett mejl till den pedagogiska, snabba och trygga support@underproduktion.se