Vi fick tillbaka vår bil från verkstaden, det var något med det lilla nyckelhålet vid ratten som var krassligt, de fick beställa ett nytt hål från Tyskland, men nu hade vi vår vita lilla nästanbuss igen och packade in fyra av fem barn och for norrut. Först fikade vi på Nilssons i Oskarshamn. De har en lekavdelning där barnfamiljer kan sitta. Där satt inte vi eftersom vi är för stora nu. Omskrivet konditori med all rätt. Sen kom vi till Västervik och såg Björn Ulvaeus nya hotell i horisonten. Här vill jag ha alla mina pengar. Om en tjyv bryter sig in och faller ut genom det målade fönstret så landar han, eller hon, kvinnor kan också vara bankrånare, på det spetsiga där nere och sticker ihjäl sig och det är ett sånt skydd jag vill ha. Insättningsgaranti och spjut. På torget kunde man prova olika aktiviteter och ligga i en saccosäck och titta på OS. Jag och äldsta sonen körde upploppet i Vasan i en simulator. Han slog mig med sexton sekunder och mina armar gjorde mer ont än om jag landat på ett bankstaket. Varför är det helt New York-art deco-arkitektur i Västervik? Snart springer Bonnie och Clyde ut med påslakan de inte betalat för. Vi besökte Kråksjö kommunhus. Vi besökte huset där familjen i julkalendern bodde. När vi blev hungriga hade Joachim hittat en restaurang som hade lyxig tacobuffé. Och när jag säger lyxigt så menar jag lyxigt. Det här är det vegetariska. Fem plus i smak, variation och kreativitet. Ni kanske tror att jag överdriver och vem vet, det kanske jag gör, men det är så här det är att vara vegetarian: man är så svältfödd att man blir överlycklig när någon anstränger sig. Medberoende i torft är man. Snyggt var det också. Alla gick om, en del läste bok. Sen gick vi till Hemmakväll och alla fick köpa varsin godispåse istället för att dela. Det här är inte skryt, det här är bara hur det har blivit: våra barn har alltid fått mycket godis, men de har aldrig ätit mycket godis. Jag säger inte att det är ett idiotsäkert råd, men prova. Incheckningen. Det är mycket ödmjukande när badrummet i den lilla hotellrumsstugan är större än det du har hemma. Bra ljus var det också. Jag var mycket snygg i spegeln i kvällsljuset. Bokläsning i nya läsglas. Alla läsglasögon är för små för både näsa och huvud, jag har märken överallt. Det är mycket ödmjukande att gå till SPA-avdelningen så här. Det är oödmjukt att tycka att man borde ha det så här hemma. Joachim frågade om jag ville ha en GT och jag tackade ödmjukt ja. Han fick ett äpple att matcha sina kinder. Sen gick solen ner för sista gången den dagen och vi gjorde oss fina till middagen. I Italien är man aldrig ödmjuk, särskilt inte när man plockar fram sina italienska bollar. Köttätarnas varmrätt var oxkind och ett av mina barn tyckte att det var så gott att han började gråta och jag har frågat, jag får skriva det. Vegetarisk sej tror jag. Vegetarisk lax. Vegetariska oliver. Och näpen efterrätt. Sen glömde vi inte kvar något på rummet, fyllde i enkäten och åkte hem. Alla var sociala och lekte roliga billekar.
