När Jasmina fyllde fyrtio fick hon en weekend i någon rolig stad tillsammans med Elin och mig. Ett par dagar senare fick hon sin cancerdiagnos. Nu har det på något sätt gått två och ett halvt år. I fredags satte vi oss i bilen och körde till Helsingborg. Ta igen. Tillbaka till V Hotel. För sex år sedan bodde Elin och jag i deras svit. Då var jag gravid, nu var det Elin. Någon måste inte alltid vara gravid, men trevligt är det. Vi bodde högst upp. På dagarna blev det varmt och på kvällarna hörde vi festen på torget. På morgnarna vaknade vi till fontänen. Vi letade efter en leksaksaffär som inte längre fanns. Elin skulle köpa "sent" till Dagmar. Sen ringde Dagmar på Facetime. Jag är alltid bäst bakifrån och jag vet hur det låter men nu har jag börjat anpassa mig till att mitt ansikte gör sig bäst bortvänt och börjat omfamna urringade tröjor. Bakifrån. MINA TJEJER. Plus one. I Helsingborg finns det en god restaurang per tjugo invånare. Kryllar är inget bra ord i matsammanhang, men de är överallt. Jag frågade på Instagram var vi skulle äta och telefonen brann upp. På fredagen var någon så trött i sina ben och ond i sin rygg att vi bara gick fem meter från hotellet till Bara Vara. Fenomenalt gott men dyrt och smått. Efter maten trippade hon tillbaka till hotellet medan Jasmina och jag gick ut och dansade till klockan tre. Men egentligen gick vi bara till Ica och köpte godis för att sedan ligga med Elin i sängen och titta på Instagram tills vi somnade hårt vid 23:30. Om morgonen inte började med äggröra och gräslök så har den nog inte börjat. Försök igen. Vi tog den långa och lite felaktiga vägen till båten, men kapporna for i vinden och vi seglade över till andra sidan vattnet. Sedan tog vi tåget till Humlebæk. Jasmina hittade en dansk kotte som luktade gott i en dansk villaträdgård. Den satt inte fast så kan nog räknas som fallfrukt. Hon skulle ta hem den till sina barn. Så glada de ska bli 1903. Stark åsikt: Vi älskar Pussy Riot. Stark åsikt: Stark utställning. Som vi släpade runt på henne. Eller alltså, hon fick ju gå själv, men vi sa Kom nu! och såna saker. Medan vi väntade på grönt så fantiserade vi om vem som bor högst upp i lilla huset. I Danmark, förstår ni, är allt snyggt och vackert och design. Vi vandrade längs en gata med övergivna hus där det låg plastmöbler och skräp huller om buller men där det låg snyggt danskt huller om buller. Snyggt och danskt och design-plast och skräp. Hœller om bœller. Maten var så overkligt god. Men var det maten eller var det inramningen? Det får vi aldrig veta, vill vi aldrig veta. Här peakade det för övrigt. Njut nu era jävlar, sa vi till varandra. Det är den här stunden, på danska sidan, på ett overkligt konstmuseum, i septembersolen, med god mat och danska snygga kläder överallt, det är den här stundjäveln vi kommer gråta över sen. Idiot i konst. Titta på Pussy Riot-utställningen men se ut att ha något otalt med en av besökarna. Sitta på bänk innan konsten utomhus som nästan bara kan anas. Alberto Giacometti och mina fötter. Vi stod i kö länge för att köpa två tetror danskt vatten, två cappuccino och ett glas fem plus riesling i plastglas. Sedan satte vi oss i en gömma under ett träd medan det regnade snyggt och danskt på alla utanför. Det regnade tillexempel på den här flygeln och den här kvinnans lockiga hår och kappa. Men jag tyckte inte att hennes väska var så snygg, HA! där fick hon. I Danmark, förstår ni, där har de så mycket tegel att de gör lite snygga grejer som inte används till något särskilt och ställer intill cyklarna vid stationen. Jag köpte posters som jag aldrig kommer köpa ramar till och som därför kommer bli liggande. Min andra klänning för helgen var för mycket. Så jag fick låna en av Jasmina och den var för mycket snygg för att lämna tillbaka, men det måste jag ju. Fy vilken dålig bild på otroligt god mat. Chay var nio av tio, bara inredningen drog ner. Jasmina tog finaste bilden och på söndagen tog resan slut.
