För två år sedan följde jag och äldsta sonen med på en resa tillsammans med Visit Denmark. I år hade vi en medpassagerare som kräver allt och lite till, hela tiden. Inte för att han är jobbig utan därför att han har en mamma som är: "VAD HAR HAN I MUNNEN?" "TA HONOM!" "ÄR GRINDEN STÄNGD?" "ÄR DET NÅGON SOM KOLLAR HONOM?" Jag kan inte vara med mitt lilla barn tillsammans med andra utan att gasta i versaler. Många mammor är såhär. Och många pappor är: "Vi kan inte ha det såhär" Tänk vilken nåd att vara lugn. Att tro att det ska gå bra. Tänk. Vad är det för speciellt med den här bilden? Bara det faktum att det i ett sidorum på en restaurang fanns en låda med svindyra tyska gummidjur och figurer. Vet ni hur länge en bebis kan sitta och pyssla med sånt här? Alla restauranger i hela världen: varför gör ni det inte enkelt för föräldrar? Åk till Stadsmissionen eller Kupan och köp lite leksaker från nittiotalet och lägg i en plastback. Sen kommer föräldrarna tillbaka och äter hos er många gånger, därför det här var etablissemanget där barnen kunde pilla med grejer. Längs den här pittoreska promenaden kastade han ut en napp. En av fyra som försvann under resan. Vi har inte använt nappsnöre till något av barnen, men det är nog dags nu. För kilopriset på napp är samma som för bloddiamanter. Byn Ebeltoft och den vackraste bakgatan jag någonsin sett. Är detta lupiner förresten? Varför har inte alla lupiner på sina väggar? Bilden visar inte hur det är. För det är lite mer så här: Nioåringen passar lillebror i en sekund. "Måste jag ha honom heela tiden?" Men det är fina sekunder, det är det. Varför är det inte så här att resa med tåg i verkligheten? Vackert, punktligt och barnvänligt. Bästa minnet från resan 1. När vi såg matchen mellan Sverige och Mexiko. Blått och gult och så mycket lyckoskrik. Morgondopp som jag tvingade de andra till. Eller alltså, det var bara jag som badade, men jag tvingade de andra att se på innan vi åkte vidare. Han älskar sin balja så mycket att han börjar gråta om han får syn på den utan att det följs av ett bad. Men havet, det är något annat. Försiktighetsprincipen råder. Bästa minnet från resan 2. När vi åkte till Nationalparken Mols Bjerge och de andra gick ut till Kalø Slottsruin men vi stannade kvar i bukten eftersom vagnen inte kunde ta sig fram till ruinen. Här satt vi och drack kaffe och åt lite fika. Sedan gick den stora gossen ut i det långgrunda vattnet och jag följde efter med Gosse på axlarna. I nästan en timme gick vi sedan runt i vattnet och pratade om vad vi såg på botten och andra livstankar. Att gå runt i vattnet med dem man älskar i en sagolikt vacker bukt i Danmark. Ljuvligt och så gott som gratis. Sveriges match och vattenpromenaden. Finast 2018.
