Gå någon annanstans. Jag stekte pannkakor till barnen ikväll. Efter det satt Joachim och jag och hade en glo-tävling där vi stirrade ut varandra tills en av oss gjorde mat. Det blev jag. Sen la Joachim triss i gossar. Ja herregud som jag förlorade. Jag sökte på pasta+ruccola eftersom jag hade pasta+ruccola hemma. Problemet är att vi alltid har minus allt annat. Men jag hittade ett väldigt intressant recept. Det skulle vara "enkelt", och det ordet får det att vattnas i munnen på mig mer än alla ingredienser i världen. När jag ögnade igenom de olika stegen så fann jag att det inte var så vidare värst enkelt när allt kom omkring. Det gick någonting så här: Koka pastan, men ta av kastrullen när det är två minuter kvar av koktiden (HUR VET MAN DET NÄR MAN ÄR VAN VID ATT KOKA PASTA ENLIGT "KASTA MOT VÄGGEN"-METODEN?) Stek åttahundra vitlöksklyftor som du skivat tunna som silkestrosor. OBS! DE SKA INTE FÅ FÄRG! Häll i körsbärstomater och en halv nypa chiliflakes. En halv nypa. Jag vill nypa den som kom på måttenheten en nypa. I ögonvitan vill jag nypa honom. Så att ögonfärgen ramlar ur. Koka in med vitt vin. Häll i pastan och pastavattnet. Oklart hur mycket. Plocka upp alltsammans och gå ut i trädgården. Gräv en ond cirkel och lägg ner pastan i hålet. Låt en nygravid ungmö kissa tre droppar i hålet. Fånga en kaninunge och gnid den försiktigt mot pastan så att vitlöken får det att rinna i djurets högra öga. Slicka tåren och spotta ner den i hålet. Släpp ner kaninen i gräset. Om den skuttar iväg är maten färdig. Om den blir uppäten av en rovfågel så är det synd om den, men maten är ändå klar. Lägg pastan på en bädd av ruccola, toppa med riven parmesan. Klart. Det smakar som varje pasta med tomater jag gjort i hela mitt liv. Alla procedurer är onödiga procedurer. Jag måste vara drabbad av någon slags matförbannelse Om vägen till mannens hjärta går genom magen så har Joachim inget hjärta Alternativt ingen mage. Fan också. Till allting. Livet också, när jag ändå håller på. 15. Gammal bildjävel också. 16. Kul.
