Bästa mathelgen på väldigt länge, coming up. Eller coming up, den har ju redan ägt rum. Men recepten coming up nu. På fredagen var det final i På spåret och vi var så överentusiastiska att det nog såg patetiskt ut från utsidan. Och från insidan. Men man måste få ge sig hän! Jag ville vara säker på att maten inte skulle bli en besvikelse så jag återanvände ett recept från tidigare i veckan, med några fingertoppsförändringar. Den HÄR pastan, oh my god. Ni måste. Men tänk på att överdriva oljan när ni bryner timjan och vitlöken. Och som alltid, byt till den pasta ni gillar bäst. Jag är inte överförtjust i Rigatoni, tycker att det är för mycket pasta per kvadratmillimeter. Nej, tacka vet jag Fettucini eller Papardelle. Veva runt ordentligt i pannan så att pastan suger åt sig. Och snåla inte med persilja och parmesan. På lördagen lagade jag spagetti och vegetarisk köttfärssås som blev god tack vare Mutti och en knivudd socker. På kvällen laddade vi inför Andra chansen med pizza från Italia. Formaggio till de vuxna och Herren sade, vare ljus och så blev det ljust i sinnet eftersom pizzan är så god. Joachim hade köpt för lite pizzasallad och för detta må vi förlåta honom. Om en vecka. På söndagen gjorde jag min fenomenalt goda tomatsoppa. Eller, den är ju inte min, men jag har gjort soppan från huvudet i femton år och det var länge sedan jag glömde var jag hittade det från början. Alltså, det är verkligen inget särdeles med receptet eller så, det blir bara så himla gott. Hacka en stor gul lök och värm till mjukhet i en stor gryta med mycket olivolja. Dra av från plattan och häll i minst en halv deciliter mjöl och en grönsaksbuljongtärning och rör runt, häll fort i sex deciliter vatten och en burk krossade tomater. Mutti förstås. Koka upp och låt sjuda. Mixa sedan med stavmixer, eller om du har glömt den på landet: en vanlig mixer så att du får stå och hälla fram och tillbaka som ett kladdigt spån. Krydda med oregano eller basilika. Eller om du vill känna att du lever: både och. Till efterrätt (Ja, jag gjorde efterrätt till söndagslunchen! Som en husmor. Jag kände mig så ordentlig och duktig och kompetent. Det är så sällan jag tänker så om mig själv i köket. Jag tänker nämligen så i alla andra rum. BLINK BLINK.) bakade jag en citronkladdkaka som alla åt av. "Klockan 19:00 vill jag att du serverar en fantastiskt god söndagsmiddag" sa jag till Joachim klockan 17. Men så fick jag ett infall och körde upp till Ica och handlade jäst (samt tusen andra saker, bästa matshoppingen som finns: opportunistköpen!) Sedan ställde jag mig att baka pitabröd. Vetemjöl special och rågsikt stod det i receptet men ÄH tänkte jag, bort med råg som bara jagar bort oskyldiga barn från köksbordet. Men så visade det sig att jag köpt vetemjöl special- fullkorn. Så tji fick jag. På bordet ställde vi sedan fram: quornbitar stekta i mycket smör, stora plommontomater, avokado, gurka, sallad, majs, purjulök, gräddfil till såsvägrare och en väldigt god sås på creme frâiche och majonnäs och vitlök och örter. Jag svimmar lite i hjärtat när jag tänker på hur gott det var. Och fullkornet gjorde att brödet blev lite "sötbränt" i smaken. Fem plus till det misstaget. Varsågoda, nu är det bara en halvtimme kvar till lunch. Ät något gott, livet är för kort! Eller ät rester, för en del är livet jättelångt! P.S. Har ni tänkt på hur trivsamt det här inlägget hade varit med bilder? Men nu får ni använda era söta huvuden istället, jag främjar fantasi förstår ni. Sådan är jag, tänker alltid på andra.
