Ibland tänker jag att jag ska ta en bild på maten innan jag äter den, men jag låter bli. Det är ju så fånigt att ta en bild, vem ska se den? Men det är inte fånigt att fotografera maten om man sedan vill skriva om receptet. Så ni får läsa i bilder och drömma om smaken, eller prova receptet. Joachim envisas med att köpa hem klimatvänliga kolhydrater i form av mathavre och liknande och jag utsätts för inre stridigheter. Jag vill vara duktig, men jag vill också äta gott. Och jag gillar inte ens vanliga kolhydrater och jag avskyr ris som är klibbig vit utfyllnad. Tyvärr måste hjärnan ha kolhydrater för att fungera, så jag låter Joachim bjuda mig på allt möjligt. "Jag gör något på mathavre", kan Joachim säga om det är en onsdag och jag kvider med tänderna huggna i handen. För om han hör att jag gnäller så kan det hända att han säger "Ok, du lagar du maten idag." Och att jag lagar maten är värre än mathavre, så tycker jag och så tycker alla. Han är förbjuden att laga matvete eller mathavre på helgen, där drar jag gränsen och där har vi nått en spannmålsuppgörelse vi båda kan leva med. För någon vecka sedan sa jag till Joachim att han skulle prova att göra risotto på mathavre. Han sökte och hittade ett recept, la till svamp och drog ifrån sådant vi inte hade hemma. Och det blev gott. Jättejättegott. Och jag tycker inte ens om risotto. För jag vill aldrig ha en maträtt som bara är en hög med salt krämig gröt. Jag vill ha olika delar utspridda på tallriken. Ni vet, som ett barn. Och ändå, så god risotto!Så nu måste alla prova. Lägg till svamp, om ni har det hemma, ta bort det ni inte har hemma och hoppas att det är samma som vi inte hade hemma. Ät det på en tisdag, ät det ikväll!
