Jag vill planera. Jag vill vara en "sån person", om så bara ett par timmar per månad. Men det blir alltid andan i halsen och hafs-hafs i sista sekunden. Jag brukade skylla på att jag har många barn, men det är bara dumheter. Jag är en linjalperson i en vimsmajas kropp. Jag har bestämt, jättebestämt, att fredagarna ska vara förtidsstädade och lugna. Och all mat ska vara inhandlad. Gärna fridens liljor i en vacker vas och barn som torkar varandra i stjärten. Ordning. Och reda. Haha, så gulligt. I fredags lämnade jag ett helveteshem, stresshandlade på Ica klockan 17:30, hämtade äldsta dottern hos en kompis och skjutsade hem två av hennes kompisar. In genom dörren som en kränkt vante kliver jag med en stor bit manchego. "Nu ska vi göra mat av den här, tamejfan" säger jag och trycker upp den i ansiktet på Joachim. Jag gjorde detta: Bred ut ett tjockt lager tomatpuré på tortillabröd. Snåla ej. Klipp mozzarellabitar över brödet och hyvla sedan manchego över mozzarellan. Grädda i ugnen i ett par minuter (det går fort, börja inte titta på Netflix!) När osten har fått fin färg, ta ut och klicka fikonmarmelad över osten. Strössla rikligt med ruccola och färsk persilja. Avsluta med ett par klickar majonnäs. Nu vill jag att ni gör det här på fredag och berättar för mig vad ni tyckte. För det är det bästa jag vet.
