Det här kommer alltid vara min sanning.Men. Jag har experimenterat mig fram till en kompromiss. Jag har uppfunnit en egen bulle. 130 gram smör, eftersom det ska vara lite mer än 125 gram. För när degen är fettig så blir den lättare att pilla med och sinnesro är allt. Ca 1,3 l mjöl, men häll i en liter och prova dig fram. 5 dl röd mjölk50 gram röd jäst (spelar färgen på jäst roll? Vem vågar chansa, inte jag.)1 tsk saltMycket kardemumma1 dl sockerSpara 150 gram smör till fyllningen. Lägg smöret i en djup tallrik som du ställer på plattan där du smälte smöret. Blanda degen en stund och jäs i en timme eller så. Baka ut på extremt mjölad bänk, sinnesro är allt. Mosa det mjuka framstående smöret tillsammans med lite mindre än en deciliter socker, 1,5 tsk vaniljsocker, ett par skvättar pressad citron samt zesten från skalet. Bred ut på den tunt kavlade degen. Tunt, sa jag. Ingen vill ha en bulle med en massa brödkött. Här är det jättelätt att glömma att man är vuxen, plocka fram en sked och äta framför en dagsåpa som de har slutat visa. Här är citronen. Här kändes det väldigt mycket som att jag producerar en hemkunskapsbok och det gjorde mig varm i hjärtat. Man måste inte skära tre ben, det räcker med två. Men egentligen räcker det med ett, du ska inte göra en flickfläta till kyrkans barntimmar, du ska improvisera ihop ett litet virrvarr. Det blir liksom fint hur man än gör! Man KAN inte misslyckas, jag kan inte misslyckas. Och det betyder: sinnesro. Peak hemkunskapsbok. Pensla omsorgsfullt, om du orkar, annars kan du pensla slarvigt. Här står toppingen och skäms inte för sig. Naturella solroskärnor och flingsalt. Solroskärnor kan du nästan inte ta för mycket av, saltet får du ta med omsorg, det är trots allt salt. När jag tog den här bilden fick jag imma på ögonvitorna samtidigt som jag tänkte att ni säkert vet hur det ser ut när bullar står i en ugn. Färdiga är de när du tycker att de är färdiga, bullgräddning är en oerhört personlig sak. Det finns ingen godare bulle. Tycker jag, bullhataren.