När de andra åkte till Kolmården så upppstod det där ljuvliga dilemmat där du kan äta vad du vill utan att ta hänsyn, men du måste laga mat till dig själv vilket är trist och jobbigt. Jag gjorde som jag har gjort så många gånger förr: Jag tog allt jag tycker är gott och uppfann något som bara är gott i teorin, om ens där. Jag hade kunnat söka upp ett recept med samma ingredienser och gjort något riktigt bra, men jag var för lat. Jag ville inte hålla på. För. Är det bara jag som måste läsa varje steg i ett recept arton gånger? Jag har en fil kand i journalistik, jag skriver böcker, jag tror att min läsförmåga är god. Och ändå: springa fram och tillbaka till telefonen med ett kladdigt finger över skärmen "Men fuck, var det elva matskedar dragon eller ett kryddmått bikarbonat?"I fredags gjorde jag förresten våfflor till lunch och la ner bakpulvret i det smälta smöret istället för i torrvarorna. Förresten nummer två: är det någon här som på allvar tror att man måste blanda torrvarorna i en egen skål? Jag misstänker att det är vår tids största lögn. Allt blandas ju vid ett senare steg i processen. Vill mat- och bakvärlden verkligen att vi ska tro att bakpulvret blir argt och vägrar blanda sig om man inte rör ut det i mjölet? Håller fast i sin teskedsmassa och blir till en bakpulverklump när du tar ut det du bakat från ugnen?Våga vägra ta fram en skål till enbart för torrvarorna, det är inte den som skriver receptet som diskar hos dig.Jag tog fram allt jag tycker om. Det var tomat, getost, zucchini, mozzarella och solroskärnor. Sedan varvade jag detta som en lasagne och körde in i ugnen på 225 grader "en stund" eftersom jag var otålig och hungrig. Nu tänker ni att jag missade skriva ut lasagneplattor. Det gjorde jag inte. Det blev, som ni säkert har räknat ut, väldigt blaskigt. Blev det gott? Alltså, zucchinin var fortfarande lite rå och getosten kom inte till sin rätt, men hungern är den bästa kryddan så jag åt och njöt. Jag tänkte att det här blir perfekt, tre portioner så att jag har två luncher att frysa in. Sen åt jag upp hela formen eftersom ingen annan var hemma. Och så var allt över.