Resan hem från landet är inte lång, blott tjugo minuter, men alla som har haft barn i en bil vet att så lite som hundra meter kan vara lång dags färd mot hemska ljud, syskongräl och föräldravrål från förarsätet. Den magiska dosan. Sekunden efter det att barnen har hoppat in i bilen ropar de desperat, och utan att be snällt "ÄR TELIA SENSE PÅ?" De frågar alltså inte efter internet eller wifi, de säger Telia Sense, och det helt utan att jag har väst "Mamma har ett bloggsamarbete". Så söta och reklamiga de är ändå. Här för man in sin förtrollade manick och sedan är det bara surfi-surfi hela vägen. Vi är redo att backa ut från grönskan och hem till asfalten. Fjortonåringen kan lyssna på Taylor Swift, tolvåringen kan lyssna på ljudbok, åttaåringen kan titta på Youtube, fyraåringen kan spela Minecraft och mamman kan instagramma snygga selifies med AC:n som vindmaskin. Pappan får njuta av rapsfälten och döa vägdjur, det är säkert roligt det också. Och glöm inte, med Telia Sense kan du aldrig tappa bort din bil på en parkering. Tappa bort sin bil på en parkering, vad för slags idiot lyckas med det? Äh, en person jag känner bara.
