Bloggsamarbete tillsammans med Cheez Dippers. Om man bara fick leva på ett livsmedel livet ut, då är det ost alla dagar i veckan, alla minuter, alla måltider. Vi har nu haft lite ost och chark, minus chark, tillsammans med barnen. Cheez Dippers är barnens ost och kex. Till fredagsmyset, till mellanmålet tillsammans med frukt, på utflykten (osten klarar rumsvärme en bra stund, vi har provat) Jag trodde inte att jag skulle uppskatta ostsmaken eftersom jag sällan tycker om samma saker som barnen, men det här var gott, om än alldeles för små portioner för en vuxen person. Som dessutom ammar. Den där skrattande kossan alltså, så himla glad (och snygga accessoarer!) "Jag vill inte ha", sa han. Jaså, verkligen? Lite ost med dipp till trötta mamman. Jag är mycket snällare mot mig mitt mammajag nu än för säg tio år sedan. Då fick jag dåligt samvete för allt, nu är jag lugn och glad (nåja) och hetsar inte upp mig i onödan. Och om jag hetsar upp mig onödan så plågar jag inte mig själv med minnet av min upphetsning alltför lång tid efteråt. På www.mammabekännelser.se kan man gå in och bekänna sina "mammasynder" eller bara läsa vad andra har gjort för mer eller mindre förskräckliga saker. Här är min bekännelse: En gång blev jag så arg på min äldsta dotter, som inte städade sitt rum, att jag kastade en stol. Jag tog upp stolen framför mig och drämde den i golvet rakt ner. När dottern nu berättar historien (för alla hon träffar varje gång hon träffar dem) så heter det att "mamma kastade en stol på mig en gång". Det stämmer som sagt inte, men med tanke på hur dåligt jag mådde efteråt så kunde jag lika gärna ha kastat den rakt i ansiktet på henne. Med eld på. Och sedan filmat branden och lagt upp sociala medier med hashtagen #funtimeswithmychild Mycket vatten har runnit under broarna, och efter år av dåligt samvete och ångest tänker numera lite mer såhär: varför städade du inte bara ditt rum, sabla unge?