Jag drömmer om att måla. Inte för att jag tror att jag har talang. För det har jag inte. Alltså inte ens något som kan liknas vid en kusin till talang. Men jag vill måla för att det är roligt. Penslar och grejer. Börja någonstans och se var det slutar. Kladd och canvas, härliga grejer! Så jag lånade lite material från min äldsta dotter. Jag såg en bild för mitt inre. Mina fem barn som sitter på bryggan i sommartid. Bara ben och fötter som dinglar över vattenytan. Jag gjorde först en skiss i blyerts. Jag fotograferade till och med ett barns smalben för att se hur en fot ser ut. Sedan blandade jag dotterns dyra färger och lät den fina penseln svepa över arket som kostar tjugo kronor stycket. När jag var klar ville jag hoppa ner under den där vattenytan och hålla nere mitt eget huvud tills det slutar bubblar. Det var ju en himla tur att jag tog en bild av en fot så att det blev naturtroget. Verkar som om Margareta har tvättat alla sina nylonstrumpor i nyansen "Sun tan" och hängt dem på tork i solen, mysigt! För att få till ännu en dimension så målade jag en hajfena under barnen. "Kolla vad som kommer där!" sa jag till femåringen. "EN VULKAN!" Jag vet vad ni tänker. Österlen sommaren 2019, vernissagesuccé, röda pluppar på allt. Och just det, jag målade av min dotter också, där hon satt och målade. Nu vill hon inte prata med mig. (Jag har alltså signerat och daterat målningen, så att vi vet vem som gjorde den när jag är död)
