Jag gick upp klockan sex på måndag morgon och hastade runt i huset eftersom jag blir helt stirrig i själslivet när jag ska resa. När jag ska resa med tåg. När jag ska resa med tåg och bebis. När jag ska resa med tåg och bebis raka vägen till ett jobb. Tåget blir försenat men jag hinner exakt i tid till intervjun med Linda Skugge. Faster Birgitta går med Gosse på NK och på Djurgården medan Linda och jag dricker svindyrt te på Strandvägen och pratar sjukdom och hennes fenomenala bok Morbus Addison (intervjun kommer i Må bra framöver, jag säger till) Efter intervju och fotografering går Linda och jag och Gosse vidare till vårmingel hemma hos Skarp/Guillou. Det är hundrafjorton grader varmt och många roliga människor. Jag svettas så att det rinner ner i skorna, det har aldrig hänt förut. Gosse är glad, gör high five med spännande personer. När jag kommer tillbaka till Birgitta på kvällen är jag klibbig av intorkad svett, trött som en nyförlöst. På morgonen äter vi mysig frukost tillsammans och jag gör mig redo för lunchmöte med Aftonbladets nya chefredaktör Lena K Samuelsson och redaktionschef Karin Schmidt Hellsing. Jag öppnar dörren och kliver ut i trappan. "Birgitta, var är min vagn?" Borta. Är den. Och det är så besynnerligt, det där när något är borta, hur man står och tittar på punkten där saken stod och liksom väntar på att den ska komma tillbaka. Vagnen hoppar snart in i bilden igen och säger att den bara skojade. Birgitta säger att det säkert bara är vaktmästaren som har ställt undan den, men hon lever i förnekelse. Självklart är den stulen. Fyrtio minuter kvar till mötet. Jag tar Gosse på höften och går mot närmaste barnvagnsaffär på Kungsholmen. Vad annat kan jag göra än att panikköpa en vagn? Väl framme visar det sig att de inte längre saluför barnvagnar. Nu är det bara en kvart kvar till lunchen och jag bestämmer mig för att ta bussen. Men bussen stannar inte där. Nu blir jag sur och tänker "Då går jag väl". Ungefär här somnar Gosse och jag får bära honom liggande. Svetten rinner redan längs ryggraden. Det var den duschen. Detta är alltså sträckan jag gick med Gosse i famnen i stekande sol. 2,5 kilometer. Väl framme gör jag ett kladdigt första intryck på mina nya chefer. Sedan vaknar Gosse. Sedan finns det inga barnstolar. Pratar för mycket, pratar om fel saker, äter för sakta med Gosse i knät. Efter mötet går jag ner till tunnelbanan och åker till söder för nästa möte. Enligt kartan ska det finnas en barnvagnsbutik på Götgatan 68. Åker till Medborgarplatsen och går till butiken. Nu är jag nästan gråtig av trötthet och hetta. Nämnde jag att Gosse numera väger elva kilo? Jag sätter ner honom på golvet och ber om en vagn. En resevagn finns i lager och jag tar den. Finns ingen anledning att fråga om pris. Jag får ta det som finns. 4 500 kronor kostar det som finns. Lämnar butiken och är sen till mötet. Men ska jag verkligen ta tunnelbanan? Jag befinner mig i grön linje-landet och ska till röd linje-landet. Nej, det blir krångligt. "Då går jag väl" En timme senare är jag framme vid studion. Detta är alltså sträckan jag gick. Nu med skoskav. 2,6 kilometer. Efter mötet är jag så trött i hjärnan att jag inte ens orkar titta i mobilens SL-app efter smartaste kommunikationen. "Då går jag väl" Detta är alltså sträckan jag gick med ledsen Gosse, skoskav och nu brännande hunger. 2,4 kilometer. Från Skanstull åker jag till Kungsholmen och köper present till Birgitta och ett barn och en mamma. Sedan går jag de 900 sista meterna till Birgitta. Jag äter, duschar och badar Gosse. Jag somnar ammandes och drömmer om absolut ingenting. Tack tjuven för dagen.
