"Hur kommer det sig att dina blogginlägg kommer så sällan, ofta med 3-5 dagars mellanrum? Inte meningen att vara sur eller snipig, bara nyfiken. Uppskattar din blogg så mycket!" Svar: Det där var inte surt och snipigt. Det här är surt och snipigt: Jag skriver bok. Det förklaringen. Inte hela, men minst halva. Och det går så dåligt. Jag hatar att vara författare. "Ingen tvingar dig." Men jag älskar det! Processen hatar jag. Jag hatar att skriva och att drabbas av självhat efter varje mening. En gång skrev jag, som bekant, "Tut lät bilen", i en bok för vuxna. Nu har jag femton sidor fyllda med Tut lät bilen-meningar. Tut lät bilen- 2 The extended edition. Jag är inte van vid självhat, jag har älskat mig själv sedan tidigt 2000-tal. Så när den kommer, den där känslan av att bära åttahundra kilo skit på axlarna så blir jag överrumplad. Jag känner bara självhat när jag skriver bok. De allra flesta har ju inte en idiotsäker metod för att slippa känna avsky för sin egen person. Det skulle vara så enkelt för mig att bara låta bli. För jag hatar allt med bokskrivandet. Bli klar. Skicka iväg. Pillet. Bestämma sig för att det är färdigpillat, nu ändras ingenting. Paniken när den går till tryck. Men sen kommer boken och med den kommer mejlen. Och kommentarerna. Det finns inget finare. Och det kan bara uppnås genom att skriva en bok. (Eller möjligen en blogg.) Så det är vad jag försöker med. Samtidigt som jag vill skriva en blogg som är meningsfull. Nu kommer lite meningar av mening. Samma kväll som sommaren gick över i höst så tog jag den lille under armen och såg äldsta storebrodern spela match. En svinkall tisdag i september utgjorde de sedan en lysande färgklick på sin väg bort från nederlaget. Han hittade ett hål i universum. Det är en liten dörr i höga stängslet. Men han fick aldrig känna hur det var på andra sidan. På planen intill pågick en match med hetsiga känslor. När slutsignalen tjöt genom kalmarsundsvinden tändes bengaler och himlen fylldes av vrål. Någon hade vunnit divison sex. Så fotbollsfint, och helt rätt att fira som om man vunnit allsvenskan. Fira stort eller gå hem. Så det gjorde vi.
