"Hörde pratet med dig i P1 och blev väldigt förundrad när du sa att INGEN kan göra dig ledsen förutom dina barn." Svar: Så är det. Visst kan andra människor i min närhet göra mig ledsen, mina föräldrar, Elin, Joachim, Jasmina och så vidare. Men då får de ta i alltså. Och det gör de sällan. Men att en okänd person skulle kunna göra mig ledsen, jag kan liksom inte ens fantisera ihop detta. Om någon slår ner mig på gatan så blir jag givetvis rädd och ledsen och kränkt. Men att såra mig i själen, det går inte. Helt enkelt eftersom jag måste älska någon för att de ska kunna göra mig illa. Är det bara jag som har ordnat det så här smidigt för mig?
